RiBIT

Kameror till mjölkrobotar är i allmänhet svindyra, och när det börjar oxidera i kontakterna så att de blir obrukbara blir det ledsna miner hos de flesta. Därefter brukar de landa på arbetsbänken för lite omsorg.

Ett gammalt nätverkskort i skrotlådan fick kasta in handduken genom att donera sitt RJ45-kontakthus när det visade sig att det var exakt samma sort. Själva bytet var relativt enkelt, men att ta sig in i kameran var det inte. Fullt med packningar och hydrofoba tätningar gjorde att det krävdes finlir med skalpell under mikroskop innan vi kom åt elektroniken.

Själva kabeln (CAT5 STP) var än värre angripen av oxid så där fick vi byta ut den i sin helhet. Medan vi satt och skarvade kom Schenker förbi för att hämta paket, och vi fick lägga i turbofart för att hinna få med denna leverans också, och de var vänliga nog att vänta de 10 minuter som arbetet + packningen krävde.

Förhoppningsvis funkar mjölkroboten igen, men det vet vi först nästa vecka.

• 

• 

• 

• 

• 

Första veckan efter semestern avklarad. Direkt på måndagsmorgonen blev vi kastade rakt i korselden i form av ett akutjobb där styrenheten till en spruta lagt av. Denna väntar nu på reservdelar, och strax därpå betade vi av den stora jobbhögen genom att få iväg sju reparationer på måndag och tisdag.

På onsdag blev tre till klara så dessa skeppades iväg tidigt på morgonen, men redan vid lunch kom Postnord med tre nya paket så dagsnetto hann aldrig förändras. Vad värre var är att dessa tre paket innehåll inte mindre än sex stängselaggregat som säckat ihop. Eller, med andra ord: åsksäsongen har börjat!

Igår torsdag begav vi oss till Göteborg för att besöka Elfack på Svenska Mässan. Även om mässan inte var helt linje med denna verksamhet lyckades vi ändå knyta några nya kontakter, och den som lever får se; kanske kan det bli något spännande kundrelationer av det i slutändan.

Idag fredag lyckades vi äntligen knäcka nöten på en Claas Axion 870 (bild 1). Vi köpte hem en ny skärm innan semestern men kunden skickade tillbaka enheten och sa ”Det går inte se något, belysningen funkar fortfarande inte!”. Lång historia kort visade det sig vara en kallödning på LVDS-kontakten på kretskortet. En omlödning av denna löste till slut hela problemet.

Vi rotade även i en rejäl brandhärd på en Överum Combijet (bild 2 och 3). Det hade brunnit deluxe på kretskortet och några nersmälta komponenter hade ramlat av. En lång tids tittande och klurande i mikroskopet kom vi till slut fram till en – förhoppningsvis fungerande – lösning, men som alltid med brandskador är det svårt; det kan finnas rester i mellanlagren på kretskorten och dessa är dels svåra att hitta, och dels Mission Unpossible att sanera. Ägaren får paketet nästa vecka och först då vet vi om det funkar eller inte. Tummar hålles.

Sist men inte minst en vänlig påminnelse om farorna med att serva stängselaggregat. Bild 4 visar mätning på pulskondensatorerna ungefär fem minuter efter att testkörningen blev klar. De bibehåller mycket hög spänning (upp till 1kV) under väldigt lång tid efter att allt är strömlöst, så om man har för avsikt att felsöka dessa är det av största vikt att dränera kondensatorerna innan. Detta görs lämpligast med ett högohmigt motstånd som tål hög effekt (2kohm / 20W kör vi med) för att få ner spänningen till hanterbara nivåer utan att orsaka för hög strömrusning. Är kondensatorerna fulladdade medan man mekar är det stor risk att man åker på en rejäl kyss. Denna är – oftast – inte dödlig, men kollosalt smärtsam. Dräm till en hammare rakt på ett finger och du komme ganska nära i hur ont det gör.

Enligt uppgift kommer (minst) ytterligare 10st stängselaggregat in på service inom kort, och givet hur varm sommaren spås att bli kommer det förhoppningsvis dyka upp många fler aggregat detta år!

Det var allt för denna vecka. Mycket att stå i, och vi blir igen påminda om att förra veckans semester var välbehövlig. Det är viktigt att ta paus ibland, innan belastningen blir alldeles för hög.

Calibrator med död skärm brukar resultera i att ägaren får köpa en helt ny enhet då skärmarna inte går att få tag, så det finns helt enkelt inget att byta mot.

I veckan kom det in ett akutjobb: en Calibrator 2003 med livlös skärm där belysningen funkade, men inget syntes. Mer ofta än sällan brukar det innebära att skärmen lagt av, men innan det är säkerställt att det faktiskt _är_ skärmen som lagt av finns det alltid en chans att det kan vara något annat.

I denna enhet visade det sig att det var fullt liv i luckan i hela enheten, utom just på skärmen annat än belysningen. Skärmen är så special att det inte ens finns dokumentation. Enda möjligheten att gissa och lista ut saker är därför att gå på erfarenheten, hur skärmar i det generella fallet brukar bete sig och kommunicera med den styrande mikroprocessorn.

Det visade sig att spänningsreguleringen för LCD-pixlarna låg på -8V när det i normalfallet ska ligga mellan 12-15 minus. Regulatorn, en MAX749, byttes men felet kvarstår. Lång historia kort: en liten skitkomponent – en MLCC – som satt i regulatorns feedback-nät hade begått harakiri och gjort att utspänningen blev fel. Den var inte kortsluten, annars hade den synts i värmekameran och därmed varit en enkel match, så att hitta och säkerställa den kondensatorn via mikroskopet tog sin lilla tid.

I och med den nyvunna erfarenheten från denna reparation så finns det numer hopp för att kunna reparera ännu fler Calibrator i framtiden, då alla enheter använder samma/snarlik typ av regulering för sina specialskärmar. Blanka skärmar behöver därför nu inte automatiskt innebära ”Lämna enheten på återvinningen utan att passera gå”, utan det blir istället ”Det finns hopp!”.

Sent igår kväll kom det in ett akutjobb; handdatorn till en fodermaskin hade lagt av, och som alltid när det direkt handlar om att djur inte får mat släpper vi allt vi jobbar med för stunden och sopar rent arbetsbänken.

Ägaren närvarande under den dryga timman långa felsökningen, där vi försökte få svar på frågan /varför/ handdatorn vägrar göra det den ska. Den korta historien är att elektroniken, själva datorn, är intakt men programmet från minneskortet kommer inte in. Allt pekade därför på att det är minneskortet som lagt av.

Verkstan jobbar även med datarekonstruktion från olika lagringsmedia; USB-minnen, hårddiskar, telefoner, SD-kort, you-name-it så den sysslan är inte på något sätt främmande. Det svåra här består i att vi har aldrig sysslat med den här specialtypen av lagringsmedia tidigare, SSD-kort från 90-talet. Uppgiften här blir därför en kolossalt svår nöt att knäcka, just eftersom vi inte har en blekaste aning om hur mediat är konstruerat eller om det ens går att återskapa innehållet.

Faktum kvarstår: så länge vi inte lyckas knäcka nöten står djuren utan mat, och lyckas vi inte alls behöver ägaren byta ut hela fodersystemet, vilket kostar multum gånger fem.

Mission impossible med sämsta tänkbara förutsättningar, så naturligtvis tackar vi ja till den utmaningen. Återstår nu att se var vi landar.

Att byta defekt belysning i en LCD-panel är rutinjobb, men det kräver ändå enorm försiktighet när det handlar om varianter där belysningen (här LED) ligger inkapslat bakom plast-och metallchassi, samt under själva skärmen som är en glasskiva med en skör flexkabel.

En reva i flexkabeln eller en mikrospricka i glaset och det är adjöss med hela skärmen, så det är tungan i rätt mun som gäller vid dissekering av dessa patienter.

• 

•