Till topp 3 av svåraste jobben i år hör en display till JCB416. Felbeskrivningen löd ”Lampor tänds men displayen visar inget. Felet kom i samband med att maskinen blev överladdad; 35V istället för 24V”.
En så stor överspänning brukar innebära att minst en säkerhetskomponent packat väskan och dragit söderut, men lång näsa blev det när det inte fanns en tillstymmelse av synliga fel någonstans i elektroniken. Ingen kortslutning, ingen strömrusning, ingenting som gav ledtrådar om någonting när enheten matades med 12V.
Inga induktorer på kretskortet vittnar om att de eventuella regulatorer som finns är linjära, inte switchade. Inget fel med linjära regulatorer, men de är svårare att hitta när allt är täckt i en geléliknande historia. Tacksamt nog just gelé, och inte lack eller epoxi, så det var relativt okomplicerat att skrapa bort med en borste och tvätta rent med IPA.
De stora kretsarna längst kanten hade kunnat vara regulatorer, men samtliga var transistorer av Darlington-typ och alla hade mätbar spänning på sina ben. Regulatorn hittades till slut under den stora blobben vid kondensatorerna uppe i nordöst. Utspänning på denna låg på 1.5V medan inspänning låg på 2.8V. En låg inspänning kan ibland innebära att en regulator försatt sig i en sorts säkerhetsläge för att inte skada något annat, men när den byttes till en fabriksny blev mätningarna likadana så regulatorn var inte roten till felet.
Vidare mätning på referenspinnar gav hypoteser om att det verkar som om 12V inte kommer fram dit den ska, så detta blev knäckfrågan. 12V fastnar någonstans, men var? Och varför?
Ytterligare mätning visade att alla Darlington-transistorer är sammankopplade. Alla utom en, den längst ner i hörnet precis där matningen kommer in. Efter lite läsande i datablad kom vi fram till att denna Darlington matar de övriga. Allting startar alltså med och i den, så det blev laserfokus nere i hörnet för att luska vidare. Vi kallade transistorn John Doe.
En zenerdiod, en SMC-diod, fem motstånd och två transistorer satt i någon sorts ihopkoppling på de banor som går till John Doe men det var inte helt lätt att lista ut funktionen enbart genom att titta på kretskortet. Beslöt att rita av inkopplingen i CAD för att få en bättre överblick och för att kunna lista ut funktionen.
I schemat var det mycket lättare att se att när Q16 är avstängd så får Q17 basström, som drar ner basen på Q15 (John Doe) mot jord och får den att leda. För att stoppa John Doe från att ge ut spänning behöver dess bas vara dragen mot 12V så att transistorn blir strypt. För att det ska ske måste basen på Q17 vara jordad. För att det ska ske måste Q16 vara bottnad.
Det visade sig i slutändan att både Q16 och Q17 säckat ihop, vilket låste John Doe i strypt läge, vilket gjorde att 12V aldrig kom fram till resten av kretskortet. Byte av Q16 och Q17, testkörning, och 12V hittades direkt. Likaså 5V efter regulatorn, och kristallen till processorn snurrade som den ska. Displayen visade ”nollor” / ”tomt” / ”fullt” rakt igenom, vilket var ett stort framsteg jämfört med den ursprungliga felbeskrivningen. Alla siffror kommer med stor sannolikhet ploppa upp så fort enheten monterats i maskinen och den får ta del av den data som ska visas upp.
Bensvår felsökning, men mycket tillfredsställande i slutändan. Denna felsökning visar också tydligt hur ofta det är en defekt komponent för två spänn som stoppar en enhet värd femsiffrig summa från att fungera. Alla vinner i slutändan, och elektronikåtervinningen får mindre att göra.
Win.














