Etikett: Industri

Dagens: Atlet-truck med en styrdator som dömts ut av en kunnig tekniker. Vi ombads ta en titt, trots att det bara varit inne en enda truck på fem år så det här var allt annat än rutinjobb.

Problem 1: Hela kortet är lackat, bensvårt att mäta saker utan att först ta bort lacken mekaniskt.

Problem 2: Datorn skall matas med 48V, men den starkaste spänningskälla vi har ligger på futtiga 30V.

Lösningen blev att halvera spänningen (24V) och först betrakta vad som händer. Något hände, åtminstone, för hela kortet började käka 180mA men dioderna i hörnet var stendöda (som ägaren rapporterat från början). Spänning kommer alltså in en bit, men inte hela vägen.

Det svåra här var att, utöver lacken som hindrade mätningar, spänningen bara var halverad. Det innebär att /om/ det skulle finnas en kortslutning så skulle den med stor sannolikhet inte synas i värmekameran.

Och precis så blev det; inte ett skvatt syntes. För lågt tryck för att något ska få krupp.

Där fick vi sätta på Sherlock Holmes-hatten och klura rejält var strömmen egentligen skulle ta vägen.

Det fina med nätdelar är att det finns oftast en symmetri inbakad av konstruktören. Den syns inte alltid vid första ögonkastet, men tittar man tillräckligt länge så uppenbarar den sig.

På detta kort låg symmetrin i två drosslar med var sin SMC-diod och en MOSFET framför. Där började vi gräva oss fram. Bort med lackhelvetet, fram med den fina metallen som går att mäta på.

Mät spänningsfallet på alla ben på båda symmetriområden, inse att en SMC (imringat i rött) avviker gravt från den andra. Löd loss fanskapet, strömsätt kortet och…dioderna tändes. Mät SMC och inse då att den är kortsluten. Leta därför fram en ny på lagret, löd fast, testkör kortet igen, och allt funkar prima.

Ägaren hämtade kortet och testkörde i trucken, och även där funkade det prima. Success!

Trucken blev stoppad av en komponent som kostar sketna nio spänn.

Ett återkommande problem för många tillverkningsindustrier är när det blir stopp i en maskin, med produktionsbortfall som resultat. När det händer startas i princip en timer och förluster staplas på hög. Kostnaderna kan bli enorma.

Sent igår tisdag ploppade det upp ett nytt ärende i systemet. En tillverkare fem mil bort hade en maskin som inte längre fungerade på grund av en havererad dator, och det var akut. Ett samtal senare bokade vi in ett besök imorse för att mäta lite på plats; vi var nämligen inte 100% övertygade att just datorn var felet så vi ville utesluta nätdelen (som är en vanlig felkälla).

Väl på plats och mängder av mätningar senare kunde vi konstatera med 100% säkerhet att det faktiskt var datorn som var körd, så denna togs med till verkstan för en djupare koll. Skulle den inte gå att reparera hade företaget möjlighet att köpa hem en ny från tillverkaren, men med den dryga prislappen ville man göra ett försök här först.

Felet visade sig vara att knappcellsbatteriet (CR2032, fastlött) var dränerat på grund av en kortsluten diod, och båda dessa låste datorn vid bootningen.

Nytt batteri och diod och datorn startade sen upp som om inget hade hänt. Företaget slapp därmed punga ut med hisnande 70k + moms för en ny dator, och den gamla datorn slapp hamna i återvinningen vilket sparade in på jordens resurser.

Win-win för alla.

Ibland är det bra att kunna överträffa sig själv.

Som här; ett ODB-verktyg från en bilverkstad där någon olyckligen råkat stöta till USB-sladden så att det blev en hävarmseffekt, kontakten knäcktes loss från kretskortet. Alla nio kontaktpunkter (fem för ström och signaler, fyra för ankare / chassi) slets loss. En till fyra avslitna punkter är vardagsmat, men alla nio är värsta tänkbara mardrömsscenario.

En rejäl besiktning gjordes i mikroskopet för att den vägen försöka lista ut hur sjutton vi skulle gå tillväga för att angripa detta problem. Att löda pyttesmått är rutin, men när det inte finns något att löda fast på blir det snäppet svårare.

Efter ett tag hittades en möjlig lösning. I mikroskopet syntes att pinne 2 och 5 inte hade slitit loss lika mycket material som pinne 1, 3 och 4. Idé föddes: tryck in kontakten lite längre bak på kretskortet så att pinne 2 och 5 når ledningsbanorna, och löd fast dem där. Borde vara görbart, och då är två av fem pinnar lösta.

De övriga tre, då?

Vänd kontakten upp och ner. Ta fram 0.22mm-tråd och sätt en stump (ca 15mm lång) på pinne 1, 3 och 4. Lägg sen hela kontakten till rätta, fixera med ankarna, löd fast pinne 2 och 5, och tråckla ihop trådarna på 1, 3 och 4 så att de dras dit de ska, och löd fast. Det borde väl funka?

Facit: Ja, det funkade.

På det hela taget en bensvår reparation i och med att 1) USB-kontaktens pinnar skymdes av metallhöljet, och 2) samtliga fem ledningsbanor var av. Ungefär 45 minuters idogt arbete i mikroskopet och MacGyver-lösning för hela slanten, men det gick vägen.