Det blev en ”All hands on deck!” för att knäcka denna nöt med en O2-mätare, tillhörandes ett energibolag, som inte ville vara med längre.
Testkörningen blev lite av ett stålbad då det fanns en hel del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Hela riggen körs med 230V och mätaren blir flera hundra grader varm vid kalibreringen.
Felet? En transformator bränd. Gick att hitta en ersättare, som dock hade annan formfaktor. Tog ett bra tag att lista ut att den gamla transformatorn (2x in / 2x ut) hade omvänd polaritet på både primären och sekundären. 0V på utgången ledde till flera återvändsgränder innan vi fattade vad som stod på.
Kul och lite udda reparation. Inväntar nu bara återkoppling för att se om allt funkar som det ska.
Första arbetsveckan efter semestern och det kom in en rapport om att en styrservo (av totalt fem) till en CNC-maskin hade säckat ihop, vilket fick hela maskinen att tvärvägra starta. En kunnig elektriker hade varit på plats och uteslutit allt som gick, och det stod bortom allt tvivel att det var servomodulen, Axor Magnum 400, som var boven.
Nya utbytesmoduler fanns inte att köpa utan det skulle bli en krånglig historia att uppgradera hela maskinen med nya moduler, till en sexsiffrig kostnad. Per modul. Modulen landade därför på arbetsbänken för att se om det var ett skitfel i form av en kortsluten komponent som skulle få värmekameran att skrika sig hes.
Facit blev inte ett, utan totalt fyra fel på elektroniken: 1. Läckande kondensatorer som frätt på kretskortet, 2. Varmgång som fått ett ytmonterat motstånd att ramla av, 3. Ett relä som ruttnat sönder av ärg, och 4. Ingrodd smuts som orsakade parasitströmmar.
I och med modulens komplexitet, kombinerat med trefasstyrning, gick det inte bänktesta reparationen så det var bara att hålla tummarna ända tills ägaren ringde imorse:
”Allt fungerade perfekt på första försöket. Vi har två moduler till som behöver omsorg, kommer förbi med dessa vid tillfälle”.
En bra start efter den välbehövliga semestern, med andra ord.
Två styrdosor till var sitt reningsverk. Det är ganska uppenbart att det hänt något väldigt dramatiskt med det vänstra, medan det högra döljer dramatiken väl. Saken är att båda dessa har råkat ut för samma sak, med samma typ av fel!
Saker som ser ut som till vänster är tacksamma att få på arbetsbänken, för där ges direkt en ledtråd om att något hänt. Vad som hänt är däremot en annan historia, och det är där mikroskopet kommer in i bilden. Med det dramatiska som startpunkt gäller det att ”nysta upp baklänges”, så att säga, fram tills man hittar något som sticker ut likt en tussilago i ett fält av snödroppar.
Uppnystandet, letandet av detaljer, kan vara tidsmördande och frustrerande,men när den sista pusselbiten till slut faller på plats och hela innanmätet skriker ”GÔTT MOS, ÄNNA!”, då är allt frid och fröjd.
Mycket brandskadad elektronik har kommit in under veckan. Ska vid tillfälle försöka hinna dyka ner på djupet på ett av ärendena och visa fascinerande detaljer som enbart syns i mikroskopet vid brandskador.
Vi uppdaterar för dåligt här. Det beror på att vi ligger efter i schemat på grund av underbemanning. Det är dumt att ligga efter, men vi gör så gott vi kan även om vissa lågprioriterade jobb får släpa efter ytterligare.
De två senaste veckorna har varit intensiva med många brådskande jobb till industrier. Produktionsstopp är förödande och i det läget är det all-in som gäller, oavsett tid på dygnet.
Ett axplock:
1. Säkerhetsgivare säckade ihop en eftermiddag. Maskinen i fråga gick inte att köra alls då den fick en signal som sade ”dörren är öppen” (trots att den var stängd). Totalt produktionsstopp i ett redan intensivt schema. Givaren kördes hit en eftermiddag och vi spenderade kvällen med den.
Felet: en ytmonterad 500mA-säkring till solenoiden inne i givaren hade löst ut. En komponent för typ tjugo spänn stoppade allt för ägaren.
2. Ett bluetooth-kort till en PLC. Bluetooth funkade men inga in-/utgångar aktiverades. Även här dunderbråttom pga produktionsstopp. Kördes hit sent en eftermiddag och reparerades kl 6 morgonen därpå.
Felet: rena mardrömmen i form av kallödning. Kortet har utsatts för vibrationer under många års tid så lödningarna släppte till slut på molekylärnivå.
3. McHale med defekt skärm. Bråttom då pressen behövde köras hela denna vecka. Rutinjobb och turligt nog hade vi en skärm i lager. Anlände 12:30 med Postnord och åkte iväg med Schenker 15:00 samma dag.
4. Amazone som inte startade upp som den skulle. Riktig kluring som till slut blev knäckt efter lite tur.
Felet: kortsluten TVS-diod i anslutning till CANbus fick datorn att bli lika handlingsförlamad som en enbent person i en rövsparkartävling.
5. Grimme CCI där vridratten säckat ihop. Vid första anblick var det en potentiometer, men lite mer undersökning visade att det var en omärkt encoder med inbyggd tryckknapp. Turen var dock med oss här, för till ett annat – helt orelaterat – ärende förra året köpte vi hem 6st olika encoders för att chansbyta (med gott resultat). En av de fem som fanns kvar passade här, så även denna gick vägen.
6. En medicinsk laser som används av en elitidrottsklubb. Ej akut, men detta var första gången en medicinsk enhet landat på arbetsbänken! Av den anledningen blir den uppmärksammad här.
Felet: glapp i batterikablar samt skyddsdiod.
7. Ingen reparation, men en välförtjänt fredags- G&T efter en påfrestande arbetsvecka.
Nu när det mest prioriterade jobben är klara kommer vi nästa vecka att ta ett nytt krafttag i alla de ärenden som hamnat på efterkälken.
Den kaotiska högsäsongen, vårbruket, börjar nu äntligen gå mot sitt slut. En person slutade sin anställning vid årsskiftet, vilket gav en rejäl uppförsbacke med den aldrig sinande strömmen av inkommande uppdrag. Lågprioriterade ärenden fick läggas på is lite längre än vanligt och schemat var helt galet från slutet på februari fram till nu, men vi tog oss igenom stålbadet och kör nu vidare 😁
Det kommer in ganska mycket industriell elektronik på reparation, och där förekommer det – i det generella fallet – väldigt många reläer. När dessa närmar sig sin tekniska livslängd börjar de bli opålitliga på ganska många olika sätt. Hittills har vi testat reläer manuellt med multimeter och spänningskälla, men det är både ett tidsödande och ett ofantligt tråkigt jobb. En lösning behövdes.
Vi kom fram till att det borde ju kunna gå bygga en grunka som testar reläer med ett knapptryck, så lite gnuggande av geniknölarna under några helger togs en modulär prototyp fram. Tack vare en designlösning med adaptrar går det att göra detta till ett universellt verktyg för alla former och spolspänningar av reläer. Fram med reläet, sätt reläet i adaptern, sätt adaptern i hållaren och starta. Resten sköter sig självt.
Prototypen (se foto) fungerar alldeles ypperligt och potentialen är väldigt stor här. Worst case är att vi tar fram ett verktyg som bara används internt, men best case är att det lyckas bli en slutprodukt som även underhållstekniker ute på industrierna har användning för.
Återstår att se var vi landar med denna skojiga pryl!
