Kategorier
Reparation

Fendt 712

En Fendt 712 landade på arbetsbänken efter att den blivit svart. ”Man ser vad det står om man lyser med en ficklampa”, sades det, och det var en tydlig signal på att skärmen är intakt men belysningen är skrot, så vi fick i uppdrag att hitta en lösning.

Skärmen är från 1998 och är helt obsolet. Det fanns begagnade exemplar att köpa på Ebay, till den något hisnande prisklassen 10-12k, så det var bara att fetglömma.

Skruva isär enheten i atomer och ta en titt vad som finns att leka med. Belysningen i skärmen är CCFL (lysrör), och steg 1 var att kolla om det var lysröret som var skrot eller om det var inverteraren (som matar lysröret med typ 1000 volt) som var körd. Lysröret drog glatt igång när vi kopplade in testverktyget, och det var med andra ord inverteraren som var körd.

En titt på Ebay igen för att se om nya sådana fanns, och hjärtattacken var än en gång ett faktum: tre tusen spänn för ett begagnat, ”kanske funkar”, exemplar. Fetglöm.

Tog då kontakt med ägaren för att hörde hur denne ville gå vidare. En möjlighet fanns att byta ut lysrören mot LED-belysning istället, men detta med den lilla nackdelen att det blir då fullt blås hela tiden då det inte längre går att justera ljusstyrkan med datorn. ”Vi testar med LED”, hette det.

Sen kom nästa utmaning: att spänningsmata enheten. Att koppla in 12V och jord räckte inte, det finns även en tändsignal med i leken och denna är allt annat än trivial att hitta utan ett elschema. Slog då en signal till Fendt-specialisten i Skåne för att höra om de hade möjlighet att hjälpa till med den biten. Några minuter senare kom ett mail med schema över anslutningskabeln (tack!), och då var det en enkel match att få igång enheten.

Skärmen var allt annat än enkel att ta isär. Lager på lager med skruv, kretskort, plast, fresnellins och fan och hans moster stod alla på rad för att göra livet surt. Där krävdes tungan i rätt mun och fyra olika mejslar för att ta sig in i den delikata anordningen där lysröret befann sig. Naturligtvis alla längst ner, längst in, och längst bort.

Fram med en remsa 3 mm-LED, sätt den där lysröret tidigare hade huserat och skarva på en röd samt en vit kabel och dra ut dessa för senare anslutning. Sen skruva ihop allt i omvänd ordning, tappa två mikroskopiska skruvar och se dessa studsa bort, utbrist barnförbjudna ord och plocka sen upp skruvarna med pincett efter att fem minuter ägnats åt att hitta dem.

Nästa steg: var ska lamporna kopplas in? Vilken är den mest strategiska punkten med matningsspänning? Två LM2575 fanns på plats, och efter lite Sherlock Holmes-manér kom vi fram till att ingen av dessa får 12V-matning förrän tändsignalen finns på plats. Detta innebär att det är ett bra ställe att tjuvkoppla på, för då finns ingen risk att belysningen är konstant på (och därmed dränerar batteriet) utan den tänds först när tändsignalen finns, vilket innebär när nyckeln vrids på.

Tjuvkoppla, testkör, och….voila: varde ljus!

Challenge completed.

Kategorier
Reparation

Calibrator 2003

Calibrator 2003 med kolsvart skärm fick nytt liv efter en timmas letande efter fel. Visade sig vara ett ytmonterat motstånd, som kostar typ 30 öre, som lagt av.

Nytt motstånd och det blev liv i luckan igen.

Kategorier
Reparation

Lännen 6600, Altek, Calibrator 2002

Dagens patienter: Bogballe Calibrator 2002, Lännen 6600 samt ett styrdon till en Altek-ventil.

Lännen hade felbeskrivning ”Ränder, svårt att se, blir svart ibland”, vilket i 99 fall av 100 indikerar att skärmen sjunger på sista versen. Det svåra här var att hitta en ersättare till denna något obsoleta modell (Optrex) men det gick till slut och ett skärmbyte senare funkar allt tipptopp. Det var dock inte helt enkelt att byta; tillverkaren hade envisats med att silikonera fast nästan varenda lös detalj i enheten. Kablar, FPC, etc; allt satt fast med silikon, av den segare typen som inte går att dra isär utan kräver saxklipp med kirurgisk precision. Det tog därför längre tid än brukligt för att byta skärmen.

Styrdosan till Altek-ventilen hade råkat ut för en olycka efter att oturen varit framme; tre komponenter (ett shutmotstånd, en tantalkonding och en TVS-diod) small efter att en kortslutning råkat hamna på agendan. Det svåra här låg i att identifiera komponenterna, men ägaren lyckades få tag på någon annan med samma typ av ventil och skickade över lite foton. Med hjälp av foton på de hela komponenterna lyckades vi ersätta de spränga, och det enda som återstår nu är att ägaren testar allt på plats när det kommit fram.

Calibrator visade sig vara en riktigt lurig rackare, som fick oss att sitta med skägget i brevlådan under många timmar innan vi till slut lyckades hitta rotorsaken. Det rapporterade felet var ”Tre knappar är borta”, och det luktade standardfel 1A på Calibrator: membran som vittrat sönder. Mätning på membranet visade inga som helst fel så vi fick kapitulera på den biten och istället göra en djupdykning i själva styrelektroniken. En inte helt lätt historia att skruva isär, med EMI-sköld och fyra MOSFET som satt fastskruvade i densamma. Säkert 15-20 muttrar fick tas loss innan vi kom åt kretskortet för att följa signalbanorna i mikroskopet, för att se var sjutton signalerna tog vägen.

Timman senare kliade vi fortfarande huvudet, och började bli tveksamma till att elektroniken var felet. Tog då en titt på membranet igen och av en ren slump råkade vi ohmmäta pinne 1 och 4. Dessa har ingen anslutning alls, men multimetern visade 1Mohm. Någon sorts skit hade alltså krupit in nånstans mellan de fyra lagren med plast och skapat en ledning på dessa två pinnar. Totalt ohittbart, egentligen, så det var rena turen att vi lyckades få tag på det där. Två skarvningar av 0.1mm-tråd senare och allt funkade tipptopp.

Win-win-win.

Kategorier
Reparation

Amada HFE 220

Ett återkommande problem för många tillverkningsindustrier är när det blir stopp i en maskin, med produktionsbortfall som resultat. När det händer startas i princip en timer och förluster staplas på hög. Kostnaderna kan bli enorma.

Sent igår tisdag ploppade det upp ett nytt ärende i systemet. En tillverkare fem mil bort hade en maskin som inte längre fungerade på grund av en havererad dator, och det var akut. Ett samtal senare bokade vi in ett besök imorse för att mäta lite på plats; vi var nämligen inte 100% övertygade att just datorn var felet så vi ville utesluta nätdelen (som är en vanlig felkälla).

Väl på plats och mängder av mätningar senare kunde vi konstatera med 100% säkerhet att det faktiskt var datorn som var körd, så denna togs med till verkstan för en djupare koll. Skulle den inte gå att reparera hade företaget möjlighet att köpa hem en ny från tillverkaren, men med den dryga prislappen ville man göra ett försök här först.

Felet visade sig vara att knappcellsbatteriet (CR2032, fastlött) var dränerat på grund av en kortsluten diod, och båda dessa låste datorn vid bootningen.

Nytt batteri och diod och datorn startade sen upp som om inget hade hänt. Företaget slapp därmed punga ut med hisnande 70k + moms för en ny dator, och den gamla datorn slapp hamna i återvinningen vilket sparade in på jordens resurser.

Win-win för alla.

Kategorier
Reparation

Vicon 1901

Denna Vicon 1901, tillverkad av Kverneland, hade någon sorts kommunikationsfel mellan enheterna så maskinen gick inte att använda och monitorn hamnade här på bänken.

I och med att det var CANbus med i leken så var första och största hypotesen att kontakter och kablage var defekta (oxid, avbrott, korskortslutning, etc) men allt var i tipptopp. Strömmen kom fram till monitorn, men kommunikationen lös helt och hållet med sin närvaro då båda kablar visade en fast spänning på 5V (”hög”) istället för att skifta mellan hög och låg.

Det visade sig till slut vara fel på programkoden, men tack vare att ägaren råkade ha ett extra styrkort liggandes kunde vi kopiera och flytta över koden mellan enheterna och till slut få igång allt igen.