En ställmotor – som styr fartreglaget i ett diesellok – hade tagit in vatten under lång tid och kablarna hade i princip ruttnat bort. Fanns bortåt 10 motorer med samma typ av fel men ingen som kunde reparera dem, och inte heller gick de att ersätta då tillverkaren tagit bort dem från sortimentet. En ganska trist situation, för att uttrycka det milt.
Vi fick då frågan om vi kunde tänka mig att ta en titt på en av motorerna. Ett sorts pilotprojekt för att se om elektroniken ens är reparerbar i och med vattenskadorna. Eftersom företaget är en total sucker för omöjliga uppdrag som alla andra redan kastat in handduken på tackade vi ja.
Rev isär allt i atomer för att kunna bilda en uppfattning om vad som är vad. Det var långt ifrån trivialt på grund av all oxidbildning, och alla plastdetaljer som var oerhört sköra, men när allt till slut var frilagt gick det att se helheten. I med nytt kablage, på med nya IP66-klassade anslutningskontakter och sätt fast allt lite provisoriskt med buntband (förenklar saker ifall någon behöver justera något). Därefter paketera allt och skicka tillbaka i mitten på maj.
Igår kom ett meddelande om att ”motorn som sådan funkar, men datorn godkänner inte kalibreringen”. Oklart varför, men det visade sig sent på eftermiddagen att det var något helt orelaterat reparationen som hade lossnat och fick referensvärdena att drifta. En fixering senare och allt funkade tipptopp – det gick med andra ord att vinna över oxidationen denna gång.
Detta var andra gången (av två) vi reparerat ett järnvägslok.
Stort tack för förtroendet, Infranord AB!
