RiBITDagens fångst: en kalvamma i tonåren som lever eget liv och inte bryr sig det minsta om sina arbetsuppgifter och/eller instruktioner. Med andra ord ungefär som vilken tonåring som helst.
Med tanke på att en ny kostar en bra bit över en kvarts miljon blir detta en intressant utmaning.
En styrpanel kom in med felet ”backknappen funkar inte, enligt uppgift är det membranfel”.
Isär med panelen, isär med membranet och inspektera i mikroskopet samtidigt som kontinuitetsmätning sker på knappen. Signal funkar mitt på men inte 2mm bredvid och en mikroskopisk spricka syns.
Lösning 1 är att ”måla” en ny ledare med silverlim, lösning 2 är att löda dit en 0.1mm magnettråd. Lim funkar, men erfarenheten har visar att det på sikt brukar uppstå nya sprickor så vi körde den bedrövad metoden med patchkabel.
Allt testkört U/A och ägare slapp punga ut med hisnande 19k för en ny enhet.
När det är bråttom och leverantören skickar fel reservdelar gäller det att bli rejält kreativ, för det finns inte tid till att vänta på en ny leverans.
Tre brytare var defekta i denna Hardi-panel. Leverantören skickade lyckligtvis rätt sort (ON-OFF-ON) men med fel formfaktor; brytarna var för låga och det blev ett stort glapp mellan fronten och brytaren. Smuts har i princip frikort till att komma in i lådan, och det är en Dålig Sak. En lösning behövdes.
Tog då en titt i de tre skrotlådorna (el, plast, metall) och hittade ett tjockt ABS-chassi till ett utdömt stängselaggregat. Med hjälp av dremel skar vi ut en rektangulär bit, måttade och borrade sen tre hål till brytarna. Passade perfekt.
Därefter blandade vi lite epoxi och blev apradar en kort stund, innan ventilationen sattes igång. Epoxiade sen fast rektangeln, justerade hålet till brytarna och lät klämmor från Biltema hålla ihop allt i några timmar innan enheten slutligen skruvades ihop.
Resultatet? MacGyver hade nog fått ståpäls!
En käck liten sak kom in i veckan; en holländsk äggkläckningmaskin. Av någon anledning kommer det ingen värme, vilket blir lite problematiskt då värme är ganska viktigt för äggen.
Elementet är uteslutet som felkälla, men något i den lilla styrdosan står inte rätt till då elementet aldrig får någon spänning pålagd.
Vi fortsätter leta på måndag.
En CommandCenter landade på bänken. ”Funkar som den ska, men slocknar efter 40 sekunder”, hette det, och ”går att starta när den kallnat”. Klassiskt värmerelaterat fel.
Skruvade isär allt och började med att försöka lista ut var matning och tändsignal kommer in. Detta var viktigt, för utan att bänktesta enheten skulle det inte finnas en chans att hitta någon värmekälla från en kortslutning.
På med spänning, se enheten starta upp utan problem (precis som ägaren sagt). Värmekameran ryckte inte ens på ögonbrynet, allt såg fint ut. Efter dryga minuten slocknade skärmen, precis som ägaren sagt, men fortfarande inget iögonfallande i värmeväg.
Helt livlös var dock inte enheten; skärmen visade några streck (svåra att se, men ett vältränat öga missar dem inte) och strömförbrukningen låg på 260mA. Allt stängdes av och vi begick lunch medan enheten kallnade.
Ny uppstart efter lunch men skärmen var becksvart. Något stämmer inte här. Skulle den inte starta när den kallnat ett tag? Hypotesen om värmerelaterat problem började tyna bort, för här är det något annat fuffens på gång.
Dryga timman bollandes fram och tillbaka med olika teorier gav inga resultat.
Enheten är ganska komplicerad: en FPGA, MCU, SRAM och EPROM iblandat. Alla dessa med var sin klockkristall, med helt olik frekvens. Kanske är det någon av dessa kristaller som råkat ut för något så att firmware fastnar?
Oscilloskopet drogs igång och proben sökte sig till den benet på den första kristallen. En fin klocksignal med en periodtid på 68 nanosekunder syntes på skärmen, och enheten ploppade då igång. Proben släpptes, enheten slocknade men klocksignalen syntes fortfarande på oscilloskopet.
Vafan error?
Halvtimman påtande med mätinstrument senare uppdagades den allra värsta sorten av intermittenta fel; mikroavbrott inuti kretskortet. Bensvåra att hitta, stört omöjliga att reparera.
Vi märkte att om kretskortet deformerades lite, med ett avstånd på någon millimeter, fungerade allt tipptopp. Men hur sjutton ska man få till en sådan deformation på ett område som ligger upp-och-ner inuti ett chassi, där det inte går att se sagda deformation när chassit stängs, och utan att det blir en sådan deformation så att något skadas?
De grå började jobba. Ögonen vandrade runt under tiden, och fick syn på en bit hård skumplast. Förpackningsmaterial, inte fullt så solitt som cellplast men mycket hårdare än bubbelplast.
Klipp-klistra två remsor, epoxylimma dem mot chassit på rätt ställe, skruva fast kretskortet och inse att det faktiskt böjer sig någon millimeter av plasten, och testkör sen enheten utan att den stänger av sig på över en timma. Win.
Den stora jokern var om plasten skulle vara tillräckligt rigid för att absorbera vibrationerna från traktorn samtidigt som den behöll deformeringen på kretskortet.
Ägaren testade i torsdags fram till idag, och meddelade ”Inga som helst problem, har inte slocknat en gång”.
Lite återanvänd skumplast gjorde att ägaren slapp punga ut femsiffrigt för att köpa en ny enhet. Vad säger vi om det?
Challenge completed!
