Kategorier
Reparation

Hardi HM1500

Det kom in en Hardi HM-1500 med ett lite diffust fel. ”Switcharna funkar, men displayen återger ingen information”, sa kunden. Rent spontant kändes detta som en defekt display vilket oftast är en lätt match.

Hela klabbet lades på arbetsbänken och 12V tryckes i. Avsikten var att se om det fanns något som helst livstecken i displayen, men det var helt dött. Inga blink, ingenting. Labbaggregatet sade att hela enheten, alla tre boxar tillsammans, förbrukade 10 milliampere, vilket är alldeles för lite. Någonting är vajsing nånstans, och det var dags att ta reda på vad.

Skärmboxen togs isär. Nånstans där görs 12V om till 5V som elektroniker använder, men vi struntade i att leta regulatorn och luskade ut var 5V kunde matas direkt för att se vad som hände. Facit: inte ett jota hände, vilket kan innebära en halv miljard olika anledningar.

Med Sherlock Holmes-hatten på vandrade vi bakåt för att hitta regulatorn som befann sig nere i ena hörnet och var en annorlunda variant, vilket var anledningen till att denna missades vid första svepet. En titt runt om regulatorn för att kolla hjälpkomponenterna upptäckte vi att någon tidigare gjort en MacGyver-lösning genom att ta bort en av de tre skyddsdioderna och ersätta denna med en 1.5-kvadrats koppartråd. Wurt da furk?! Totalt livsfarligt tilltag och detta gjorde att vi behövde kontrollera komponent för komponent i ingångssteget för att säkerställa att inget var lattjo. Facit: En av de två kvarvarande Schottky-dioderna var helt kortsluten, medan den sista var intakt. Löd loss koppartråden och båda dioder, ersätt allt med tre nya Schottky i SMA-kapsel. Därefter spanade vi in regulatorn för att se var inkommande spänning hamnar och sen lista ut lämpligt ställe att mata dem på. Testkörning visade sen att displayen funkade fint som snus, så denna box ansågs nu vara färdig.

Kopplade sen ihop styrboxen med skärmboxen för att se om den kombinationen funkade. 12V rakt in på gristrynet, switchen till ”ON” och…inte ett skit hände. Det innebär att det finns någon sorts fel även i styrboxen, vilken oftast är en långtråkig historia att reparera på Hardi-sprutor för innanmätet är så in i vassen krångligt sammansatt, men ingen minns en fegis så det var bara att bita i den sura lödkolven och plocka isär allt i atomer för att komma åt elektroniken och se vad det var som hade hänt. Halvtimman senare hittades en skylt där det stod ”Gratis öl!”, så alla elektroner hade gått in i en återvändsgränd. Vi rev ner skylten och korrigerade resvägen, och då funkade till slut de två boxarna med varandra. Gôtt mos, jobbet är klart!

Trodde vi.

När alla tre boxar höll på att paketeras hördes nåt skramlande inuti vippboxen. Vände denna några gånger och det var inte inbilligt; något var _definitivt_ löst, och så ska det inte vara. Locket lyftes i ena hörnet och direkt ramlade det ut en metallbit och några plastskärvor. Metallbiten såg ut att vara ankaret i ett relä så på baksidan av kretskortet förväntades det att hitta just ett sådant. Döm istället den enorma förvåningen när vi hittade en av vipporna med en totalförstörd långsida. Metallgrejen var med andra ord den ena brytaren inuti vippan. Hur sjutton denna skada kunnat uppstå är höljt i dunkel, och problem två var att denna typ av brytare (15 ampere) inte finns i lager.

Ett snabbt telefonsamtal gjordes till kunden för att förklara läget, att det går att byta brytaren men det kräver 5-6 dagar i leveranstid och kunden behövde ha tillbaka Hardi-paketet helst i förrgår. En titt i lagret och vi hittade en snarlik brytare (DPDT), men i miniatyr vilket innebär mycket lägre strömtålighet (3 ampere). Hur mycket ström som Hardi-boxen använder är oklart, men turen var på hemmaplan denna gång för på baksidan av kortet satt en säkring bredvid varje vippbrytare och en huvudsäkring för hela boxen. Vippsäkringarna var på 0.5 ampere och huvudsäkringen var på 1.5 ampere. Detta borde rimligtvis innebära att strömmen aldrig kommer överskrida 3 ampere, vilket borde innebära att miniatyrvippan kommer att funka medan kunden själv beställer hem en ny brytare i lugn och ro.

På grund av tidspressen innan stopptid för paket togs aldrig några foton på miniatyrlösningen, men det som gjordes var att borra ett nytt hål i fronten och sen dra 6st 2dm-kablar mellan kretskortet och vippans anslutningar innan boxen slutligen kunde monteras ihop och allt kunde packas ihop och skickas iväg. Nio minuter efter stopptiden…men av okänd anledning kom paketet med för leverans iallafall och det bör vara framme hos kunden på måndag.

Lärdomarna var många denna gång. Det är exempelvis första gången det har funnits fel i alla tre Hardi-boxar; i normalfallet är det bara styrboxen som är defekt. MacGyver-lösningar brukar finnas lite här och var, men den som fanns i displayboxen var den mest förödande som hittills. Oskyldig till utseendet, men faktiskt lika illa som att köra in en spik i ett proppskåp. Saker Funkar(tm), men blir det något fel längre fram i ledet slutar det i Katastrof(tm). Här, i displayboxen, hann det inte gå så långt som till Katastrof(tm), men det var ändå illa nog.

Avslutningsvis kan sägas en sak som sagts förr men tåls att sägas igen:

VÅRBRUK! <3

Kategorier
Reparation

Agro LH5000

Telefonen ringde förra veckan gällande en sprutmonitor Agro LH5000 som gått på semester. Omständigheterna var lite oklara, men en gissning från ägarens håll var att när de använde starthjälp till traktorn råkade LH5000 vara inkopplad och fick sig en käftsmäll den vägen.

Enheten låg på arbetsbänken och började skruvas isär. När ena kortsidan var lös kördes näsan ner för att ta en sniff. Enheten hade den karakteristiska doften ”electronique brûlée” signerat Karl Lagerfeldt, och jag satte där en krona på att det skulle finnas synliga skador.

Bägge kortsidor och ungefär en halv miljard skruvar senare var de tre kretskorten frilagda, och mycket riktigt; en klump med sot norr om högwattsmotståndet. Motståndet som sådant hade inga skador, troddes det, men mikroskopet fick Lasse Brännström att hoppa fram och skrika ”FEL FEL FEL!”. Det fanns en spricka tvärs över, men det gick inte att se med blotta ögat.

Det skitsvåra i det läget var att lista ut motståndets värde. Med avbrott funkade inte multimetern, och på grund av värmeutveckling hade märkningen dunstat bort. Att bara plocka fram en ny tre-wattare på känn funkar inte alls, det blir skit och passkaka av allt, så hur fasiken löser man det?

Enter Sherlock Holmes.

Längre fram, efter kondingen, går ledningen till en konding och därefter till en LM2940. Googla datablad och inse att ledningen kommer till ”in”. Noice, för det innebär att all inkommande spänning till regulatorn måste gå /genom/ motståndet, och nu när det är krupp funkar inte ett jota.

Steg två; gå bakåt från motståndet och se var det mynnar. Först rakt in i ett pi-filter, därefter till katoden på en diod lika stor som  Mr. Creosote. Dioden står pall mot sex ampere och var hel, så i en match mellan denna och motståndet var det den senare som fick gå hem med rullator.

Så, motståndet är hela kärnan här. Dess funktion är (troligtvis) att bromsa inrusningsströmmen vid tillslag. Ju högre värde desto bättre broms, men för högt värde och regulatorn blir arg. Vi höftade med ett trådlindat effektmotstånd på 4.7 ohm och kopplade sen på matningen för att testköra.

Labbaggregatet skrek kortslutning, men inte på banan fram till regulatorn, utan något helt annat. Fram med värmekamera och hitta en drös kortslutna dioder. Byt allihop, men inse att en av dem är en 15 volts TVS-diod. Bummer, såna specialare finns troligtvis inte i lager.

(parentes: TVS står för Transient Voltage Suppressor och är en speciell typ av skyddsdiod som trollar bort spikar. Google har mer information för den intresserade)

En lätt desperat titt i ”överblivet”-lådan och vi hittade en BZW-06, som är just en TVS. Turen att hitta en sån är på snudd till osannolik, men fram åkte den och löddes fast på stört.

Testkörning visade sen inga kortslutningar, och när en sjukt gullig liten traktor körandes över skärmen gick det inte att hålla kvar skrattet. Traktorn var verkligen pricken över i.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Överum Tive D4608

Det är de riktigt svåra jobben som är de roligaste. Iallafall när de till slut blir lösta, annars försvinner det lite väl mycket hår från huvudet.
 
Här är en Tive D4608 som kom in med egenheten att bara tjuta och visa versionsnummer (9606) i displayen. Vi vände ut och in på varenda elektron i varje vrå men lyckades inte hitta minsta fel nånstans. Den enda hypotes vi hade var att det blivit något fel i EPROM, för 0x3F uppenbarade sig var 256:e byte rakt igenom. Denna hypotes visade sig i slutet vara fel, men det var det enda vi hade där och då, och den enda lösningen vore att kopiera in ny data från ett annat men det visade sig vara omöjligt att hitta någon med exakt likadan uppsättning på maskinen.
 
Ägaren ringde och meddelade att samtal gjorts hit och dit, och att man nu misstänkte kretskortet på maskinen istället så det kortet skickades hit. Direkt vid uppackningen reste sig nackhåren; sprängfullt med oxid överallt. VM i rengöring / reparation av frätskadorna följde, och därefter kopplade vi ihop de båda enheterna för att så att säga bekräfta hela felkedjan. Felet var exakt samma: megatjut och 9606 i displayen, men inget mer.
 
Tives enheter är lite fascinerande. Det går endast en kabel mellan monitor och maskinkort, och i denna kabel finns bara två ledare; plus och minus. Det innebär att kommunikationen mellan de två enheterna sker direkt via matningen genom att överlagra kommunikationsprotokollet på matningsspänningen, som sen båda sidor dekodar / avlyssnar. Smart teknik, men ett rent helskotta att felsöka på bit-nivå (ettor och nollor) eftersom allt är offset:at med 12V.
 
Hur som helst; vi gjorde ett försök att felsöka kommunikationen. Oscilloskopet visade ett rakt 12V-streck, vilket innebar att det fanns ingen kommunikation alls. Båda enheter stod med händerna för öronen och skrek ”LALALALALALALLALALALALALA” rakt ner i en burk. Backade ett steg för att se om det fanns någon klocksignal till processorn. Utan klocka är processorn lika aktiv som en tegelsten, och så var fallet här.
 
Med platt klocksignal finns det två möjligheter: död kristall, eller död drivkrets som ska driva kristallen. Om enbart kristallen hade varit skadad hade det synts någon sorts mikroskopisk drivkraft från processorn på oscilloskopet, men det var helt platt. Om drivsignalen är borta innebär det oftast att kristallen är hel men att processorn inte har någon matning, så där fick vi gå ett steg till bakåt i ledet för att hitta orsaken till detta.
 
Mycket riktigt: Vcc-matning till processorn existerade inte. Det saknas antingen 5V eller 3.3V (beroende på vad processorn i fråga använder), och det i sin tur innebär att det finns minst en regulator nånstans på kortet. Ögonen drogs direkt till hörnet och där hittade vi en 7805. Matning på, mätning på ut-benet visade 0.3V. Bingo, den arme saten hade gått i pension utan att meddela någon annan.
 
I takt med att 7805 byttes upptäcktes även ett par dioder som såg väldigt suspekta ut. Mätning på dessa avslöjade att de inte mår bra, så det fick bli ett byte till. Vet inte hur det är på Tive, men ibland kan dioder användas på en regulator från utgången till ingången i de fall det blir en överspänning. Säkerhetsjox, alltså. Men i de fall denna diod blir kortsluten innebär det att matningen kommer rakt in på regulatorns utgång, och då blir det som dansken säger: ”TIL HELVEDE MED ALT!”. Dioder är viktiga. Underskatta aldrig dioder.
 
Med oxid borttaget, ny 7805, nya dioder och övrig handpålagd kärlek till kortet testkördes allt. Nya siffror dök upp, dioder började blinka, och en barnkör gick i parad och sjöng ”halleluja”; det verkar som att allt funkade till slut.
 
Men enkelt var det inte. Det här var en svår rackare, och det är såna som är roligast av allt!
Kategorier
Reparation

Fendt 716 / HTC-220

Från Gotland dök det upp en HTC220-styrenhet till en skogsmaskin samt en joystick till en Fendt 716, båda tillhörande samma ägare. Felet med den första var att alla knappar lagt av, och felet i den andra var att det sprutade ut fel i CAN-bus. Bråttom, hette det.

HTC220: Styrboxen togs isär i atomer för att hitta varför elektronerna från knappsatsen inte kommer fram. Mätte manuellt alla komponenter som har med funktionen att göra, men allt var U/A. Timman felsökning senare var handduken nära att kastas in, när nåt i bakhuvudet sa ”sära på de tre lagren med plast på fronten för att se om det finns avbrott”. Sagt och gjort, men inga avbrott. Däremot fanns en knapp som fastnat i intryckt läge, så denna korrigerades.

Fendt 716: en modern, och därmed mycket komplicerad, historia som inte hintade om några synliga fel. Att felsöka CAN-bus är skitsvårt(tm) så enda möjligheten är egentligen att hitta synliga fel. Nära processorn (skyddad i ett aluminiumhölje) upptäcktes nåt konstigt. Mikroskopet vittnade om att det mestadels var smuts, men under all skit fanns en hel del oxid, ärg, rost och fan o hans moster. Rigorös rengöring gjordes och strax därpå hade kretskortet lätt kunnat användas som spegel.

Ingen av enheterna kunde testköras utan sin respektive maskin, så båda skickades tillbaka och naglarna blev bitna i väntan på resultat från testkörningen.

”Det verkar funka” kom i ett SMS från ägaren alldeles nyss, och jublet blev totalt här i verkstan.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Bogballe Calibrator 2003, spänningsfel

Ett välkänt ansikte gästar verkstan: Bogballe Calibrator 2003, med ett inte lika välkänt fel: enheten varnar för överspänning (22.7 volt) när matningen är helt korrekt (12 volt).

Det enda vi har att gå på är en hypotes som inte ens är verklighetsförankrad, utan baserad på det vanligaste sättet att mäta spänning på, nämligen med en spänningsdelare som går till en A/D-omvandlare inne i processorn.

Svårast i världen är att hitta denna spänningsdelare, om den ens existerar, bland alla myriader av resistorer som finns på kretskortet. Efter hittills 80 minuters försök är resultatet lika med badboll, och det finns ingen som helst röd tråd att greppa någonstans.

Svårt var ordet, sa Bull, men vi ger inte upp riktigt än.