RiBITIbland får man prova på nya yrkesroller. Som här; glasmästare, efter att ett tjockt displayglas fått sig en rejäl törn. Enheten funkar som den ska i övrigt, men det blev till slut för svårt att se något så enheten hamnade här på bänken.
Skyddsglasögon visade sig vara ett måste, för glaset var av typen ”sprängs i miljoner bitar vid minsta beröring”. Tog dryga timman att sanera allt och få på en ny front.
Kul uppdrag, och nu är enheten redo för vårbruket.
En styranordning, från 80/90-talet, till en garageport för lastbilar säckade ihop efter att nätdelen bränt. En titt på hur nätdelen designats och det kunde konstateras att den var enklast möjliga, och troligtvis sämsta möjliga när en zenerdiod var den svagaste länken i hela kedjan.
Vi byggde en ny specialnätdel med hjälp av en LM2596, en drossel, en Schottky och några kondingar, och sen var allt prima vara. Iallafall på arbetsbänken.
Ägaren ska testköra klabbet i sin rätta miljö under morgondagen och först då vet vi om det blir hiss eller diss på garageporten.
Ibland blir det till att göra det där lilla extra.
En lantbrukare har en gödselspridare som inte tillverkas längre (läs: inga reservdelar) och styrpanelen råkade ut för en smärre olycka, med bland annat en brand som resultat. Att lyckas reparera den hade antagligen gått, men den var så dåligt designad från grunden att problemen bara hade kommit tillbaka.
Lantbrukaren undrade därför om det gick att bygga en helt ny styrpanel, gärna med en inbyggd säkring, för att slippa utgiften med att köpa en helt ny spridare (för 1M och uppåt, enligt google).
De flesta vet antagligen att den här verkstan är knäsvag för bensvåra utmaningar, utmaningar på nivån där alla andra säger ”I HELSKOTTA ATT JAG RÖR DET DÄR!”. Därför blev det några timmar i CAD-programmet och en helt ny styrdosa skapades. Elektronikdesignen skickades sen till en tillverkare, och det var bara att vänta på leveransen.
Kretskorten anlände idag, och under morgondagen ska den första prototypen byggas ihop. Därefter återstår att se om denna helt i-blindo-konstruktion lyckas få liv i det två ton tunga monstret, eller om vi behöver gå tillbaka till ritbordet.
Fortsättning följer.
Volvo L50c (årsmodell ’96) med grava oxidationsskador under en av kontakterna. Oxideringen var så långt gången att 50% av ett stift hade bokstavligt talat ruttnat bort. Kontakten är en specialvariant designad av Volvo själva, så att hitta en ny kontakt var bara att glömma.
MacGyver-lösning: dra ur det halvruttna stiftet och slipa bort all oxid. Leta upp en 0.5mm grov, enkardelig, kopparkabel och löd fast den på stiftet. För tillbaka stiftet in i kontakten, sätt tillbaka kontakten på kretskortet, och löd fast hela klabbet.
Kontinuitetsmätning på oxidstiftet med en annan känd punkt på kretskortet för att säkerställa funktionen, och därefter är det klart.
Det kom in en lurig rackare imorse; ett styrkort till elpatroner (Combimax 1371). Fortfarande semester (veckan ut) men det kliade i fingrarna så ett undantag gjordes här.
Transformatorn (18V ut) var lite knasig men rättades till. Därefter mättes ca 19V upp, och denna spänning sjönk sakta men säkert och det luktade bränt, men ingen rök syntes. Upp med FLIR och hoppla; det gick att koka te på en relädrivare (ULN2001).
Ett dyk i bra-art-ha-lådan och vi hittade en påse med fabriksnya ULN2004. Oklart om dessa passade så det blev till att läsa databladen, som sa ”funkar kaniners som ersättare!”.
Lödde loss 2001, lödde dit 2004, testkörde, och spänningen höll sig på de förväntade 26 volten. Inget spänningsfall, ingen brandlukt, och FLIR gav tummen upp.
Nu inväntar vi bara svar från ägaren för att se om kortet funkar ute i Verkligheten också. Under tiden begår vi långhelg och är tillbaka på tisdag.
