Etikett: Entreprenad

Efter tre veckors välbehövlig vila under juluppehållet var det dags att bege sig tillbaka till verkligheten och sätta på jobbtelefonen igen.

Mjukstartade med en oxidskada på en Holder C240, som visade sig vara lurigare än väntat. Under all oxid och övrig skit syntes brännmärken, men det var inte uppenbart var härden befunnit sig. Först efter att fem EMI-drosslar monterats loss gick det att skåda vad som egentligen hade hänt.

Brand i kretskort lämnar en del förkolnade rester, och dessa rester är ofta elektriskt ledande. Viktigt är därför att sanera ordentligt, så elektronerna inte går vilse. Avbrunna ledningsbanor skarvas lämpligast med magnettråd, och därefter snyggas resten till.

Imorgon står lite utrustning till reningsverk på kö, och sen är det inte långt kvar tills vårbruket drar igång. Därefter blir det hektiskt, om man får tro trenderna från tidigare år, men med ordentlig vila i bagaget är vi redo för vad som än landar på bänken.

”Hjullastaren funkade fint igår men när jag försökte starta idag luktade det bränt från panelen”

Inga synliga spår någonstans på kretskortet, som hade en kortslutning av den värre sorten. En snabb sniff hintade om att det är något fuffens i närheten av de tre filterkondingarna.

Varistor, TVS och likriktare är vanliga felkällor, men alla dessa var intakta. Lackat kort, går inte mäta hur som helst utan att ha en plan först. På baksidan av kortet fanns ett lite mörkare område, i närheten av där snoken flög runt i jakt på odörer. Lödde därefter bort kondingarna.

Aha, /där/ var det. Av de tre parallellkopplade kondingarna var det en som torkat, brunnit och sen kortslutit 12V (nästan) direkt mot jord. Lite kolrester, agerandes motstånd, emellan.

Kassera, rengör, på med tre nya, och inse att det inte går att bänktesta panelen då vi saknar uppgift om var tändsignalen befinner sig.

Först imorgon vet vi om den här operationen blev lyckad.

Utan dokumentation om sakerna som landar på arbetsbänken blir det allt som oftast till att gnugga geniknölarna för att få igång saker. Ibland kan det finnas en tydlig etikett med ”24V” och då är det en barnlek, men när det som här finns 50-100 kontaktpinnar utan märkning krävs andra metoder. För att hitta matning respektive jord.

Jord är enklast: oftast i chassi eller chassiskruvar, eller pinnen längst ner till vänster på en 74-krets, eller kylflänsen på en regulator, eller anoden på en frihjulsdiod, eller nåt annat. Finns massor med möjligheter.

Matning är svårare. Där krävs erfarenhet för att hitta området där ingången kan finnas. Ofta, men långt från alltid, finns en stor varistor och/eller en stor diod i närheten. En stor drossel och konding med hög märkspänning är också vanligt, och det brukar gå att lista ut med hjälp av dessa.

All bets are off när det även finns en tändsignal med i leken. Denna signal är på snudd till omöjlig att hitta utan att läsa dokumentation, och då är det istället tillåtet att fuska.

Fuska är precis vad vi gjorde här, genom att leta upp huvudregulatorn och trycka in matningen direkt på ingångsbenet. Då kan vi bekräfta att enheten funkar (i detta fall).

Det finns ett straff med fusk: man går miste om felsökningen av enhetens ingångssteg. Sitter det en kortsluten diod där så hittas inte denna på arbetsbänken, och när elcentralen i slutkundens maskin sen börjar ryka så plockas fotot på ”månadens anställd”-tavlan ner efter att ägaren sagt några väl valda ord över telefonen.

Kort sagt: fusk är tillåtet för att testa saker, men  till permanenta lösningar finns det inte utrymme för halvmesyrer. Det är bara att träna hårdare på att försöka hitta den där förb#@!& tändsignalen, och därmed alla eventuella fel i ingångssteget.

Först då blir alla nöjda och glada.

Volvo L50c (årsmodell ’96) med grava oxidationsskador under en av kontakterna. Oxideringen var så långt gången att 50% av ett stift hade bokstavligt talat ruttnat bort. Kontakten är en specialvariant designad av Volvo själva, så att hitta en ny kontakt var bara att glömma.

MacGyver-lösning: dra ur det halvruttna stiftet och slipa bort all oxid. Leta upp en 0.5mm grov, enkardelig, kopparkabel och löd fast den på stiftet. För tillbaka stiftet in i kontakten, sätt tillbaka kontakten på kretskortet, och löd fast hela klabbet.

Kontinuitetsmätning på oxidstiftet med en annan känd punkt på kretskortet för att säkerställa funktionen, och därefter är det klart.

• 

• 

• 

Till de roligare jobben hör de som involverar lite MacGyver-lösningar.

Som här; en styrbox – tillverkad av Bosch – som styr hydrauliken i olika maskiner. Reläet hade kastat in handduken, men det var en specialvariant som inte tillverkas längre. Ingen dokumentation fanns heller, så det var att mappa upp allt själv som gällde.

Därefter letades ett snarlikt (funktionsmässigt sett, alltsä) relä upp och därefter blev det lite kartritning på papper för bättre översikt.

Sen in skrotlådan och klippa loss lite grova kablar från ett ATX-kragg (till stationära PC-datorer), löda fast allt enligt ritningen på papper, och sen var det klart.

Ny box kostar bortåt 15-20k och detta bygge kommer inte ens i närheten av den summan, så det blev win-win för alla.