RiBITSista utmaningen innan verkstan bommas igen för helgen: en styrbox som hanterar lyftarmarna på en traktor.
Nästa vecka packas verkstan ihop och åker iväg till Småland för att på plats hålla i en två dagar lång elektronikutbildning som ett företag har beställt. Det är första gången – men förhoppningsvis inte sista – vi gör något liknande, så det ska bli oerhört spännande.
Trevlig helg!
Veckan som gått hade mycket smått och gott att bjuda på; instrumentpaneler, fjärrnyckel, grindstyrning, ryktesborste, mjölkmätare, med mera. Även två skogsmaskiner stod på schemat.
Imorgon kommer dessutom den största nyinvesteringen i företagets historia att göras; två nya maskiner beställs hem och dessa kommer tillåta att mycket komplicerade lödarbeten kan utföras. Allt för att kunna möta upp en större efterfrågan på reparationer.
December har precis börjat, men det här kommer bli en mycket spännande och intressant månad!
Efter massa huvudbry hittades äntligen felet på styrpanelen till en flispanna efter rond 2. Första ronden gick ut på att reparera en större brandskada, som efter testkörning hos ägaren inte visade sig räcka, så den blev tillbakaskickad.
Mången geniknölsgnuggande senare utan att komma nånvart så lödde vi loss USB-porten för att kunna spåra signalbanorna bättre, och där – likt Moder Teresa på Petersplatsen – uppenbarades allt; en kortslutning i mellanlagren. Helt osynlig för blotta ögat, och dold av USB-porten.
Felet korrigerades och enheten bänktestades U/A, och nu är den på väg tillbaka till ägaren för den slutliga domen.
Efter lunch beger vi oss till en industri i Nossebro för att installera och testköra en reparation som varit inne här en längre tid. Ett mycket komplicerat fel som nu förhoppningsvis får ett avslut, och då kan vi med gott samvete begå helg.
Tripp, trapp och trull är inne på en översyn. Detta är tre (separata) styrkort till en motoriserad väggrind och alla har råkat ut för olika sorters missöde. Kort 1 råkade få 230V in på en 24V-utgång, kort 2 råkade få in 380V (tvåfas) på ingången för 230V (enfas), medan kort 3 sades ha en död 24V-utgång.
Kort 3 hittade vi inga fel på (se bild två) och när ägaren mätte på den ena av de två motorrerna, som kortet styr, visade det sig att den var helkörd. Troligen är det därför kortet sade sig ha 0V på utgången, så vi lade det åt sidan.
Kort 1 och 2, däremot, hade väldigt intressanta skador. Med 380V in så var det dödsstöten för varenda komponent i ingångssteget då dessa var specade till endast 250VAC. Normalt sett ska det bli Hiroshima av en så stor avvikelse i spänningen, men inte en enda komponent visade några tecken på skador utifrån. Internt, däremot… Uj uj uj, det var som att försöka mäta blodtryck på ett bildäck.
I det andra fallet, med 230VAC in på 24VDC, borde det ha synts en total förödelse även där men icke sa Nicke. Reläer och MOSFET utvändigt som att besöka ett kloster; tyst och rent, men invändigt var det som att besöka efterfesten till Ragnarök.
Bortåt 25 komponenter har nu beställts, och innan de har kommit plockar vi fram nästa jobb i högen. Vilket det blir vet vi dock inte just nu.
Förra fredagen, 22/10, kom det in en förfrågan om en akutreparation av denna numer välkända krabat; Opti-5. Felbeskrivningen löd ”Startar ej. Lysdiod indikerar att allt är OK”, vilket matchar standardfelet på dessa datorer. Material finns hemma, så det var bara för kunden att skicka hit den så fixar vi resten.
Sen är det också som så att de senaste veckorna har präglats mycket av VAB i flera omgångar, och detta började ta ut sin rätt. När alla var sjukfria i söndags var det istället dags för undertecknad att åka på en smäll i form av kraftig huvudvärk och rinnande näsa, vilket var lite av sista droppen och ett tecken på att universum gör allt för att få verkstan på knäna.
Tisdag nästan prick klockan 12 kommer Postnord förbi med Opti-5, vilket är ungefär samma klockslag när Schenker har deadline för att boka frakt. Vi gjorde därför en enorm chansning genom att boka fraktsedel tillbaka till kunden, och därefter rensa hela arbetsbänken för att direkt dyka ner i Opti-5:an.
Med kniven mot strupen skruvades allt isär i atomer för att komma åt felkällan. In med lite spänning för att bekräfta, och ajjemän; det här var standardfelet. På med alla lödverktyg, fortfarande med kniven mot strupen eftersom Schenker kunde dyka upp precis när som helst, och kötta järnet i elektroniken för att få bukt med felet. Ansiktsmasken gjorde sitt jobb, för näsan rann och huvudet snurrade runt, så inget här var särskilt trivialt trots att det var rutinjobb.
Löd fast alla nya reservdelar, testkör, allt OK. Höll på att somna av utmattning, av förkylningen, men med akutjobb är det bara att bita ihop och köra på. Schenker kommer snart, bråttom bråttom.
Rengör kylfläns och på med ny kylpasta. Sprita hela datorn med IPA, invändigt och utvändigt, för att eliminera risken för att en förkylning hänger med hem till ägaren. 15 skruvar kvar tills allt är klart, när det knackar på dörren.
Schenker. Helvete.
Fram med mejsel, skruva som om det vore liv eller död. Sprita mer, sprita allt. Packa varsamt ner hela datorn i samma låda som den kom i (önskemål från kund), skriv ut fraktsedlar, sprita mer, fråga Schenker om hen ville ha IPA. ”Nej, det tar jag hemma sen efter jobbet”. Ok, humor. Skön människa som vänligt nog väntar kvar under kaoset för att få ihop allt, och tar sen med lådan.
Stäng verkstan och däcka i soffan.
Idag fredag, prick en vecka efter första förfrågningen, dyker ett mail upp från ägaren som berättar att datorn har kopplats in i maskinen och allt funkar nu perfekt igen, samt tack för snabb service.
En knuten näve och ett tyst ”Yes!” senare kan vi ge oss en klapp på axeln och ta en välförtjänt helg. Förhoppningsvis blir nästa vecka bättre utan förkylning och annat larv.
Trevlig helg!
