Dessa två ytterst respektabla pjäser (aggregat till elstängsel) anlände via DHL igår. Felbeskrivning: ”Åskan tog dem. Laga.”
Här vill det till att visa vördnad, men samtidigt förklara vem det är som bestämmer. Helst utan att åka på en rejäl kyss emellan…
Skämt åsido: dessa två hör till Topp 5 av de absolut farligaste patienter som har legat på operationsbordet. Skadepotentialen är Stor och testkörning är helt omöjlig då verktygen bara tål 1000 volt som mest. En ännu svårare i blindo-operation än vanligt, med andra ord.
Turligt nog var elektroniken väldesignad, så det var (relativt) lätt att pin-pointa felen: avbrända ledningsbanor och smällda ingångsfilter. Byte och reparation, och allt funkar prima.
Medan Hardi-sprutan väntar på testkörning dyker vi ner i nästa reparation; en LH Agro 1200-dator, som också är till en spruta. Enligt uppgift dog den totalt efter att den flyttats mellan två traktorer.
Ägaren ville även ha bakgrundsbelysning, så vi passade på att trolla ihop en sådan också.
Efter lite trolleri och magi kom datorn till slut igång.
I måndags begavs det till en lantbrukare med någon sorts fel på sin fodervagn, som automatiskt matar djuren i ett stall. Lite mätning gjordes på plats innan det misstänkta kretskortet – med rejäla brännmärken – togs med tillbaka till verkstan för undersökning.
Som vanligt fanns varken schema eller dokumentation att tillgå.
Natten till onsdag kom det en sorts uppenbarelse på lösningen under sömnen. Lösningen fixades och testkördes U/A på arbetsbänken, nu återstår bara att se om det funkar i verkligheten så att djuren kan få mat!
Fick samtal om en kortsluten skördetröska långt ute i Bushen(tm) och blev förfrågad om att åka ut och kolla.
Efter fem timmar felsökning står både undertecknad och Claas-mekanikern som ett frågetecken. Felet syns i slutet av videon: de två utblåsen ska rytmiskt åka fram och tillbaka, men sensorn som känner av lägena är inte helt överens med datorn som läser av den.
Det här var en riktigt klurig rackare som kräver ett par tankevändor till innan vi kan ge oss på den igen.
I
höstas slogs det storleksrekord när det kom in en förfrågan om att
serva en skördetröska. Idag slogs rekordet på nytt med
ett…vindkraftverk!
Detta står hos en lantbrukare uppe i Dalsland. Flera elektriker har tagit en titt på det och samtliga har gått bet. Efter ett samtal hit gjordes ett besök för att se vad som stod på. Kontrollpanelen, med skärm och styrning, visade sig vara helt livlös. Efter lite mätning på plats och läsning i pärmar med specifikationer över vindkraftverket gjordes bedömningen att det är nog inte kontrollpanelen som är boven, utan Power Board (det stora gröna kortet).
Power Board skruvades loss och togs med till verkstan och nu börjar det där roliga igen: att lista ut varför det inte fungerar, helt utan möjlighet att testköra eller ha tillgång till kretsscheman.
4h felsökning och fundernade hur strömmatningen till vindkraftverket fungerar har det nu klarnat lite i vad som är fel och hur kortet är designat. Det här är första gången något liknande landat på arbetsbänken. Kortet matas med deltakopplad trefas (3x400V) och uppbyggnaden är såklart helt olik den man hittar i vanliga konsumentapparater. Det gäller att tänka minst två gånger extra på allt, för trefas är inte att leka med.
Inte enfas heller, naturligtvis, men det här är på en helt annan nivå. I vanliga hushållsapparater spelar lindningarnas polaritet ingen roll för hur du kopplar in primär- respektive sekundlärlindningen, men när du – som här – har tre ringkärnetransformatorer är det av högsta vikt att alla tre är i fas på ett förutbestämt sätt. Exakt vad som händer med detta kretskort om en av faserna är i motfas är svårt att säga, men det är inget som ska testas empiriskt.
Efter reparationen togs kortet med tillbaka till ägaren för att testköra på plats. Naglar bets och det var lagom nervöst, för det här var absolut det största jobb hittills.
