I måndags begavs det till en lantbrukare med någon sorts fel på sin fodervagn, som automatiskt matar djuren i ett stall. Lite mätning gjordes på plats innan det misstänkta kretskortet – med rejäla brännmärken – togs med tillbaka till verkstan för undersökning.
Som vanligt fanns varken schema eller dokumentation att tillgå.
Natten till onsdag kom det en sorts uppenbarelse på lösningen under sömnen. Lösningen fixades och testkördes U/A på arbetsbänken, nu återstår bara att se om det funkar i verkligheten så att djuren kan få mat!
Fick samtal om en kortsluten skördetröska långt ute i Bushen(tm) och blev förfrågad om att åka ut och kolla.
Efter fem timmar felsökning står både undertecknad och Claas-mekanikern som ett frågetecken. Felet syns i slutet av videon: de två utblåsen ska rytmiskt åka fram och tillbaka, men sensorn som känner av lägena är inte helt överens med datorn som läser av den.
Det här var en riktigt klurig rackare som kräver ett par tankevändor till innan vi kan ge oss på den igen.
I
höstas slogs det storleksrekord när det kom in en förfrågan om att
serva en skördetröska. Idag slogs rekordet på nytt med
ett…vindkraftverk!
Detta står hos en lantbrukare uppe i Dalsland. Flera elektriker har tagit en titt på det och samtliga har gått bet. Efter ett samtal hit gjordes ett besök för att se vad som stod på. Kontrollpanelen, med skärm och styrning, visade sig vara helt livlös. Efter lite mätning på plats och läsning i pärmar med specifikationer över vindkraftverket gjordes bedömningen att det är nog inte kontrollpanelen som är boven, utan Power Board (det stora gröna kortet).
Power Board skruvades loss och togs med till verkstan och nu börjar det där roliga igen: att lista ut varför det inte fungerar, helt utan möjlighet att testköra eller ha tillgång till kretsscheman.
4h felsökning och fundernade hur strömmatningen till vindkraftverket fungerar har det nu klarnat lite i vad som är fel och hur kortet är designat. Det här är första gången något liknande landat på arbetsbänken. Kortet matas med deltakopplad trefas (3x400V) och uppbyggnaden är såklart helt olik den man hittar i vanliga konsumentapparater. Det gäller att tänka minst två gånger extra på allt, för trefas är inte att leka med.
Inte enfas heller, naturligtvis, men det här är på en helt annan nivå. I vanliga hushållsapparater spelar lindningarnas polaritet ingen roll för hur du kopplar in primär- respektive sekundlärlindningen, men när du – som här – har tre ringkärnetransformatorer är det av högsta vikt att alla tre är i fas på ett förutbestämt sätt. Exakt vad som händer med detta kretskort om en av faserna är i motfas är svårt att säga, men det är inget som ska testas empiriskt.
Efter reparationen togs kortet med tillbaka till ägaren för att testköra på plats. Naglar bets och det var lagom nervöst, för det här var absolut det största jobb hittills.
Kvällen bjöd denna gång inte på en skördetröska att felsöka, men det kom in en pryl som åtminstone hör till en skördetröska. Aldrig sett en sån förr, men enligt uppgift sitter den på bakdelen och används för att styra … nånting.
Knapparna och allt funkar som det ska, sades det, med den lilla detaljen att skärmen inte visar någon som helst information vilket den ska göra.
Under skärmen sitter en Philips-processor samt ett EPROM. Dumpade innehållet för att se om det var intakt. Där fanns lite programkod samt lite textsträngar som borde synas på skärmen, men som alltså inte gör det. Processorn snurrar som den ska, klocksignalen ser fin ut i oscilloskopet, men ändå dyker det inte upp någon text.
Att försöka klura ut varför, naturligtvis helt utan dokumentation, är halva nöjet. Deadline är satt till slutet på maj, för då behöver lantbrukaren ha tillbaka denna. Återstår att se om vi lyckas knäcka nöten innan dess.
Det kom en inbjudan till Uvered om att närvara vid testkörningen av
skördetröskan vars elcentral och styrenhet varit inne på service sen
november 2019. En certifierad Claas-mekaniker fanns på plats för att
montera in delarna, och samtidigt svara på ungefär en miljon frågor från
en kunskapstörstande elektroniknörd som vill veta mer hur en tröska
fungerar ”under huven”.
Sanningens ögonblick uppstod när startnyckeln skulle vridas; undertecknads puls låg på ungefär 200, bara för att
nollas direkt när motorn inte orkade dra runt. ”Den har stått still sen
i höstas, så vi laddar batteriet och tar lite smörgåstårta under
tiden”, sades det.
Halvtimman senare gjordes ett nytt försök, med samma resultat. ”Vi tar
in traktorn som får agera starthjälp”, sa ägaren, och detta skedde efter
att batteriladdaren kopplats loss.
Sen var det dags på nytt.
Svetten rann, adrenalinet flödade och pulsen var uppe på månen när
motorn till slut drog igång och ett obeskrivligt dieseldunkande muller
hördes. Hela kroppen skrek ”wow!”, samtidigt som ägaren inte gjorde så
mycket väsen av det hela. Det var ju hans vardag, liksom.
Steg 1
var avklarat. Nu återstod bara att se hur och om manöverpanelen
fungerade. Claas-mekanikern satte sig i hytten för att trycka och ratta
runt allt som gick, för att på så sätt se vad som hände och inte.
Felrapporteringen, när delarna kom till verkstan, löd ”Det kommer larm
hela tiden, att funktioner fallit bort och att det inte går göra något”.
Inga larm dök upp.
”Vi låter den köra ett tag”, hette det då, så vidundret backades ut ur
maskinhallen och det noterades att framdäcken var lika höga som jag
själv. Det är en /viss/ skillnad i känsla att se monster på 25 ton ha
fått liv, jämfört med att få igång en bärbar dator på 2.5 kg.
Tröskan körde i drygt en timma utan att ett enda larm dök upp, och sen var det dags att åka hem.