RiBITFick samtal om en kortsluten skördetröska långt ute i Bushen(tm) och blev förfrågad om att åka ut och kolla.
Efter fem timmar felsökning står både undertecknad och Claas-mekanikern som ett frågetecken. Felet syns i slutet av videon: de två utblåsen ska rytmiskt åka fram och tillbaka, men sensorn som känner av lägena är inte helt överens med datorn som läser av den.
Det här var en riktigt klurig rackare som kräver ett par tankevändor till innan vi kan ge oss på den igen.
Dagens: en strömadapter som det krupit in fukt i och orsakat lite halvläskiga korrosioner på olämpliga ställen. Minst två komponenter har vittrat sönder och kretsschema finns naturligtvis inte, så här blir det att gå in i Sherlock Holmes-läge för att hitta ledtrådar.
Felet hittades till slut och det var denna lilla frätskada (orsakad av fukt/oxidering), knappt synlig för blotta ögat då avbrottet var knappt 1mm brett, stoppade hela laddaren från att fungera.
Sensmoral: undvik att ha elektronik i fuktiga miljöer.
Så här ser ett avskalat Playstation 4 slim ut.
Felet är att enheten tappades i golvet med HDMI-kabeln insatt. Enheten landade med kabeln neråt, vilket resulterade i att hela HDMI-porten trycktes inåt av smällen och dess pinnar skrapade kretskortet.
Det här kommer bli en rejält komplicerad operation. Byta HDMI-kontakten är enkelt (för något värde på ”enkelt”), men en kapad bana på kretskortet är så långt ifrån enkelt man kan komma.
(storleksreferens: kontakten är 14mm bred)
En lastgammal förstärkare där displayens bakgrundsbelysning dött. I dagens displayer sitter bakgrundsbelysningen oftast integrerad i skärmen, men i denna variant var det två glödlampor som satt utanför. Båda hade brunnit och var av udda sort så det gick inte att köpa hem nya.
Lösning: bygg en egen bakgrundsbelysning med hjälp av ett prototypkort, en spänningsregulator, två kondensatorer, och en LED-remsa.
Displayen blev som ny.
I höstas slogs det storleksrekord när det kom in en förfrågan om att serva en skördetröska. Idag slogs rekordet på nytt med ett…vindkraftverk!
Detta står hos en lantbrukare uppe i Dalsland. Flera elektriker har tagit en titt på det och samtliga har gått bet. Efter ett samtal hit gjordes ett besök för att se vad som stod på. Kontrollpanelen, med skärm och styrning, visade sig vara helt livlös. Efter lite mätning på plats och läsning i pärmar med specifikationer över vindkraftverket gjordes bedömningen att det är nog inte kontrollpanelen som är boven, utan Power Board (det stora gröna kortet).
Power Board skruvades loss och togs med till verkstan och nu börjar det där roliga igen: att lista ut varför det inte fungerar, helt utan möjlighet att testköra eller ha tillgång till kretsscheman.
4h felsökning och fundernade hur strömmatningen till vindkraftverket fungerar har det nu klarnat lite i vad som är fel och hur kortet är designat. Det här är första gången något liknande landat på arbetsbänken. Kortet matas med deltakopplad trefas (3x400V) och uppbyggnaden är såklart helt olik den man hittar i vanliga konsumentapparater. Det gäller att tänka minst två gånger extra på allt, för trefas är inte att leka med.
Inte enfas heller, naturligtvis, men det här är på en helt annan nivå. I vanliga hushållsapparater spelar lindningarnas polaritet ingen roll för hur du kopplar in primär- respektive sekundlärlindningen, men när du – som här – har tre ringkärnetransformatorer är det av högsta vikt att alla tre är i fas på ett förutbestämt sätt. Exakt vad som händer med detta kretskort om en av faserna är i motfas är svårt att säga, men det är inget som ska testas empiriskt.
Efter reparationen togs kortet med tillbaka till ägaren för att testköra på plats. Naglar bets och det var lagom nervöst, för det här var absolut det största jobb hittills.
Resultat: NAILED IT!