RiBITEn käck liten sak kom in i veckan; en holländsk äggkläckningmaskin. Av någon anledning kommer det ingen värme, vilket blir lite problematiskt då värme är ganska viktigt för äggen.
Elementet är uteslutet som felkälla, men något i den lilla styrdosan står inte rätt till då elementet aldrig får någon spänning pålagd.
Vi fortsätter leta på måndag.
Flygplatsen: – Styrningen till taxilamporna vid startbanan har pajjat, det har kommit in fukt. Kan ni laga?
Verkstan: – Vi har aldrig någonsin sett några liknande saker tidigare. Självklart kan vi laga det.
En CommandCenter landade på bänken. ”Funkar som den ska, men slocknar efter 40 sekunder”, hette det, och ”går att starta när den kallnat”. Klassiskt värmerelaterat fel.
Skruvade isär allt och började med att försöka lista ut var matning och tändsignal kommer in. Detta var viktigt, för utan att bänktesta enheten skulle det inte finnas en chans att hitta någon värmekälla från en kortslutning.
På med spänning, se enheten starta upp utan problem (precis som ägaren sagt). Värmekameran ryckte inte ens på ögonbrynet, allt såg fint ut. Efter dryga minuten slocknade skärmen, precis som ägaren sagt, men fortfarande inget iögonfallande i värmeväg.
Helt livlös var dock inte enheten; skärmen visade några streck (svåra att se, men ett vältränat öga missar dem inte) och strömförbrukningen låg på 260mA. Allt stängdes av och vi begick lunch medan enheten kallnade.
Ny uppstart efter lunch men skärmen var becksvart. Något stämmer inte här. Skulle den inte starta när den kallnat ett tag? Hypotesen om värmerelaterat problem började tyna bort, för här är det något annat fuffens på gång.
Dryga timman bollandes fram och tillbaka med olika teorier gav inga resultat.
Enheten är ganska komplicerad: en FPGA, MCU, SRAM och EPROM iblandat. Alla dessa med var sin klockkristall, med helt olik frekvens. Kanske är det någon av dessa kristaller som råkat ut för något så att firmware fastnar?
Oscilloskopet drogs igång och proben sökte sig till den benet på den första kristallen. En fin klocksignal med en periodtid på 68 nanosekunder syntes på skärmen, och enheten ploppade då igång. Proben släpptes, enheten slocknade men klocksignalen syntes fortfarande på oscilloskopet.
Vafan error?
Halvtimman påtande med mätinstrument senare uppdagades den allra värsta sorten av intermittenta fel; mikroavbrott inuti kretskortet. Bensvåra att hitta, stört omöjliga att reparera.
Vi märkte att om kretskortet deformerades lite, med ett avstånd på någon millimeter, fungerade allt tipptopp. Men hur sjutton ska man få till en sådan deformation på ett område som ligger upp-och-ner inuti ett chassi, där det inte går att se sagda deformation när chassit stängs, och utan att det blir en sådan deformation så att något skadas?
De grå började jobba. Ögonen vandrade runt under tiden, och fick syn på en bit hård skumplast. Förpackningsmaterial, inte fullt så solitt som cellplast men mycket hårdare än bubbelplast.
Klipp-klistra två remsor, epoxylimma dem mot chassit på rätt ställe, skruva fast kretskortet och inse att det faktiskt böjer sig någon millimeter av plasten, och testkör sen enheten utan att den stänger av sig på över en timma. Win.
Den stora jokern var om plasten skulle vara tillräckligt rigid för att absorbera vibrationerna från traktorn samtidigt som den behöll deformeringen på kretskortet.
Ägaren testade i torsdags fram till idag, och meddelade ”Inga som helst problem, har inte slocknat en gång”.
Lite återanvänd skumplast gjorde att ägaren slapp punga ut femsiffrigt för att köpa en ny enhet. Vad säger vi om det?
Challenge completed!
”Hjullastaren funkade fint igår men när jag försökte starta idag luktade det bränt från panelen”
Inga synliga spår någonstans på kretskortet, som hade en kortslutning av den värre sorten. En snabb sniff hintade om att det är något fuffens i närheten av de tre filterkondingarna.
Varistor, TVS och likriktare är vanliga felkällor, men alla dessa var intakta. Lackat kort, går inte mäta hur som helst utan att ha en plan först. På baksidan av kortet fanns ett lite mörkare område, i närheten av där snoken flög runt i jakt på odörer. Lödde därefter bort kondingarna.
Aha, /där/ var det. Av de tre parallellkopplade kondingarna var det en som torkat, brunnit och sen kortslutit 12V (nästan) direkt mot jord. Lite kolrester, agerandes motstånd, emellan.
Kassera, rengör, på med tre nya, och inse att det inte går att bänktesta panelen då vi saknar uppgift om var tändsignalen befinner sig.
Först imorgon vet vi om den här operationen blev lyckad.
Varje år under semestern brukar det dyka upp minst ett akutjobb. I måndag påbörjades sista semesterveckan och inga akutjobb hade dykt upp, så streaken har blivit bruten.
Sen kom tisdag, och en Lexion 540 med död bakgrundsbelysning ramlade in i systemet. Tröskan går inte att använda utan skärm, och utan belysning går skärmen inte att använda. Skitbråttom.
Ringde ägaren, boendes i Östergötland, som undrade om det gick att komma förbi. Inga problem, kom när som. Bortåt 30 mils körning, så det tog sin lilla stund.
Planen lades upp medan enheten var på väg. Om lysröret är helt skrot så byter vi ut allt mot LED. Om lysröret funkar byter vi ut inverteraren mot en annan sort.
Visade sig att lysröret funkade, så det blev en ny inverterare (som fanns i lager) och ägaren begav sig hemåt igen. Krux: Lexion kan inte bänktestas så det blev lite av en i-blindo-reparation, men ägaren var informerad om detta redan från början. Det kom dock ingen feedback på hela kvällen så det verkade som att allt löste sig.
Tidigt nästa morgon kom ett samtal. Något var konstigt och man ser fortfarande inget på skärmen. Det lyser skarpt i kanterna, men informationen syns inte tydligt. Ägaren hade en kunnig mekaniker tillgänglig, och över telefonen bollade vi olika idéer fram och tillbaka ända till vi kom fram till att det är någon sorts glapp / strul med den nya inverteraren så ägaren ville köra på att byta till LED-belysning istället.
Igår torsdag kom enheten tillbaka. Ägaren åkte iväg på lunch och vi satte igång med att bygga om skärmen till LED under tiden. Det var som natt och dag i skillnad, så det var nog trots allt något fuffens med lysröret. Detta är det svåra med att inte kunna bänktesta saker.
Denna gång fick vi dock ett triumfkort: den skicklige mekanikern hade med hjälp av en multimeter listat ut var 12V kommer in. Vi kunde därför tjuvkoppla och bänktesta!
Vid bänktestning fick vi – trots LED – samma typ av fel som ägaren fick; bara skuggor av information syns på skärmen. Vafan error? Tur att vi såg detta här och nu, annars hade det blivit ledsna miner efter 30 mils bilkörning.
Ägaren var fortfarande iväg och käkade lunch, så hjärnkontoret gick på högvarv för att försöka lista ut vad sjutton felet är här. Informationen är intakt och syns (skitsvagt), och belysningen funkar. Det finns en tredje faktor med i spelet: pixelkontrast. Det kanske är denna som är fel?
Databladet sade att pinne 7 är Vee, matning till kontrast. Spänningen ska ligga mellan -22V upp till -27V för ett normalt bildförhållande. Matning på pinne 7 visade -13.2V.
Bingo – här är grundfelet, ett mycket svårhittat sådant i och med att det även var belysningsfel med i leken.
Pinne 7 gick till en NPN-transistor som satt ihopkopplad med några motstånd, kondingar och annat. Designen såg ut att vara en kombination av det man kallar för Boost samt Charge Pump, och hela kedjan verkar styra skärmens kontrast.
Här gjorde vi det enkelt för oss genom att bygga om feedback-nätet till transistorn med hjälp av en 4.7k trimpot och en kondensator. Med hjälp av en mejsel kunde trimpotten justeras försiktigt ända tills…BLAMM: all text kom fram med helt perfekt kontrast.
Ägaren kom tillbaka efter sin lunchrunda och fick beskåda den nästan fabriksnya skärmen innan allt skruvades ihop en sista gång, redo att åka tillbaka till Östergötland.
Detta var den sista, väldigt lärorika, semesterveckan. På måndag börjar allvaret igen.
