Det kom in en läsplatta med en glappig USB-kontakt. När den löddes
loss visade det sig att den knäckts i höjdled och slitit loss tre
lödpaddar, samtidigt som två pinnar satt kvar på kretskortet. Sämsta
tänkbara förutsättning för att byta ut kontakten, ingen lätt match.
Igår kväll gjordes ett försök. Ledningsbanorna på kretskortet är så
kopiöst små att vanliga patchkablar inte duger. En nätverkskabel
hittades i skrotlådan, och idén om att använda en av kardelerna därifrån
uppstod.
Sagt och gjort; kardelen (ca 0.2mm tjock) förtennades och de tre
pinnarna patchades för hand under mikroskopet. Manövern tog närmare en
timma, inklusive att försiktigt få bort skyddslacken samt förankra
kontakten för att förhindra vibrationsskador.
Inte den snyggaste reparationen, men det gick. Därmed slipper ytterligare en grunka hamna på återvinningen.
Sent igår kväll hamnade en Xbox One S på operationsbordet för att få HDMI-kontakten utbytt. Här följer därför en liten guide (där siffrorna i listan anger vilken bild det handlar om) hur man byter denna, för de som själva vill göra det:
1. Frilägg moderkortet. 2. Identifiera vilken av de två kontakterna som ska bytas. 3. Löd loss. 4. Dubbelkolla att det var rätt kontakt. Om inte; gå tillbaka till 3. 5. Rengör paddarna. 6. Löd dit den nya kontakten. 7. Undersök lödningarna. Om det ser ok ut är allt klart.
Det kom en inbjudan till Uvered om att närvara vid testkörningen av
skördetröskan vars elcentral och styrenhet varit inne på service sen
november 2019. En certifierad Claas-mekaniker fanns på plats för att
montera in delarna, och samtidigt svara på ungefär en miljon frågor från
en kunskapstörstande elektroniknörd som vill veta mer hur en tröska
fungerar ”under huven”.
Sanningens ögonblick uppstod när startnyckeln skulle vridas; undertecknads puls låg på ungefär 200, bara för att
nollas direkt när motorn inte orkade dra runt. ”Den har stått still sen
i höstas, så vi laddar batteriet och tar lite smörgåstårta under
tiden”, sades det.
Halvtimman senare gjordes ett nytt försök, med samma resultat. ”Vi tar
in traktorn som får agera starthjälp”, sa ägaren, och detta skedde efter
att batteriladdaren kopplats loss.
Sen var det dags på nytt.
Svetten rann, adrenalinet flödade och pulsen var uppe på månen när
motorn till slut drog igång och ett obeskrivligt dieseldunkande muller
hördes. Hela kroppen skrek ”wow!”, samtidigt som ägaren inte gjorde så
mycket väsen av det hela. Det var ju hans vardag, liksom.
Steg 1
var avklarat. Nu återstod bara att se hur och om manöverpanelen
fungerade. Claas-mekanikern satte sig i hytten för att trycka och ratta
runt allt som gick, för att på så sätt se vad som hände och inte.
Felrapporteringen, när delarna kom till verkstan, löd ”Det kommer larm
hela tiden, att funktioner fallit bort och att det inte går göra något”.
Inga larm dök upp.
”Vi låter den köra ett tag”, hette det då, så vidundret backades ut ur
maskinhallen och det noterades att framdäcken var lika höga som jag
själv. Det är en /viss/ skillnad i känsla att se monster på 25 ton ha
fått liv, jämfört med att få igång en bärbar dator på 2.5 kg.
Tröskan körde i drygt en timma utan att ett enda larm dök upp, och sen var det dags att åka hem.
Såhär ser det ut inuti den centrala manöverpanelen i en skördetröska. Det är ett ormbo av kablar, men allt är uppmärkt på ett bra sätt så med hjälp av elscheman (plural) går det att hitta rätt i djungeln.
De två sista bilderna visar en specialkoppling med by-pass för att få centralen att tro att det sitter en nyckel i tändlåset. Aldrig förr har det hänt att undertecknad fått tjuvkoppla ett fordon för att få igång det.
Turligt nog går det inte att åka fast för detta tilltag, för själva tröskan står på en helt annan ort. Allt som önskas här är att få centralenheten att berätta vad som är fel, och då är det tillåtet med tjuvknep.
Det är alltid kul att se när andra löder, så här visar Lagom Efforts Electronics Channel hur de bygger ihop en RiboCop som designades i verkstan under en period av fem månader.
RiboCop är en smart och en av världens snabbaste ström-/spänningsövervakare till Commodore 64, vars strömkällor är ökända för att förstöra elektronik med en kort stunds överspänning. Det finns ingen Arduino eller annan form av mikroprocessorer, utan det är 100% analog elektronik som är hjärnan i produkten.
