Kategorier
Elektronik RiBIT.se

PCB-spridare

Ibland blir det till att göra det där lilla extra.

En lantbrukare har en gödselspridare som inte tillverkas längre (läs: inga reservdelar) och styrpanelen råkade ut för en smärre olycka, med bland annat en brand som resultat. Att lyckas reparera den hade antagligen gått, men den var så dåligt designad från grunden att problemen bara hade kommit tillbaka.

Lantbrukaren undrade därför om det gick att bygga en helt ny styrpanel, gärna med en inbyggd säkring, för att slippa utgiften med att köpa en helt ny spridare (för 1M och uppåt, enligt google).

De flesta vet antagligen att den här verkstan är knäsvag för bensvåra utmaningar, utmaningar på nivån där alla andra säger ”I HELSKOTTA ATT JAG RÖR DET DÄR!”. Därför blev det några timmar i CAD-programmet och en helt ny styrdosa skapades. Elektronikdesignen skickades sen till en tillverkare, och det var bara att vänta på leveransen.

Kretskorten anlände idag, och under morgondagen ska den första prototypen byggas ihop. Därefter återstår att se om denna helt i-blindo-konstruktion lyckas få liv i det två ton tunga monstret, eller om vi behöver gå tillbaka till ritbordet.

Fortsättning följer.

Kategorier
Reparation

Ålö lastarspak

En Ålö lastarspak kom in med felbeskrivningen ”funktion 3 har slutat fungera”. Ett samtal till ägaren och vi blev informerade om att funktion 3 innebär ”håll inne andra tumknappen på spakens vänstra sida, och rör spaken sidleds”. Den beskrivningen gjorde att vi kunde smalna av sökfältet rätt rejält, så spaken skruvades isär i atomer för att de vad som stod på.

Spaken och tre knappar sitter i samma fysiska paket, men de är helt separerade elektriskt. Själva spaken går direkt till ett kretskort i själva spakchassit, medan knapparna går till ett mindre kretskort på samma del som spaken.

Primära hypotesen här var att knapparna lagt av rent fysiskt, vilket innebär att det isåfall skulle bli svårt att kontinuitetsmäta dem direkt på kontakten. Spaken demonterades efter en hel del klurande (en stark fjäder mitt i gjorde livet surt för alla) så att vi sen kunde ta en titt på knapparna, men direkt märktes något annat: två av de fyra ledarna var avslitna. Oopsy Daisy, liksom.

Kablarna skarvades ihop och hela knapp-paketet kontinuitetsmättes för att se om saker funkar bra. Allt var utan anmärkningar, och troligtvis var detta det enda felet. Först när ägaren testkört allting inkopplat i maskinen vet vi om saken är biff eller om det krävs lite mer handpåläggning.

Här och nu kan vi inte göra mer än att vänta på speditören som hämtar upp paketet för distribution. Därefter dyker vi ner i nästa pryl som står på kö.

Kategorier
Reparation

Lännen 6300CE

Denna display, till en Lännen 8600CE, var kolsvart och ägaren undrade om den kunde väckas till liv igen. Defekta displayer är vardagsmat, men oh boy; den här rackaren gav en utmaning som fick nackhåren att bli gråa.

Det var såhär att när enheten kom in var det dags att skruva isär den för att i sedvanlig ordning få en överblick om vad vi har att göra med. Dokumentation fanns, som vanligt, inte men ägaren hade av någon anledning skrivit ”24V” och en pil mot kontakten. Det var dock inte entydigt var pilen pekade, och att trycka in 24V på fel stift kan få katastrofala följder, så vi fick börja med att lista ut var matningen kommer in (läs: dubbelkolla att markeringen är korrekt). Hellre säker än ledsen.

Jordpinnen var lätt att finna, men matningen var inte lika lätt. Vi stötte dessutom på patrull direkt när det fanns tydliga rökmärken på kretskortet nära en komponent som…inte längre fanns. Den hade helt enkelt gått upp i rök och det försvårade saker, för nu kan vi inte bara trycka in 24V med ett stort avbrott på vägen. Om komponenten hade något med matningen att göra eller inte gick inte att veta här i detta nu.

Med knuten näve i fickan ändrades planen; vi börjar bakifrån, alltså där det är bekräftat att det ska finnas 5V och sen gå steg för steg utåt där det ska finnas 24V. Lång näsa direkt: det fanns fyra regulatorer på kretskortet, ingen av dem hade en fix utgång (5V, 3.3V, etc) utan alla var av typen ”adjustable”. Rent konkret innebär det att komponenter på kretskortet hjälper till att ställa in hur hög utspänningen ska vara. Fyra regulatorer, fyra olika utspänningar, fyra olika utfall.

Där och då var det bara att dyka ner i smeten. Leta upp regulatorernas datablad, leta upp vilken pinne som är ”input”, och därefter följa denna baklänges så långt det går. En av dem gick till en via som satt mellan två elektrolytkondingar. Upp med mikroskopet för att skrapa bort lacken (för att kunna kontinuitetsmäta) och, in your face: repmärken på kretskortet. Repmärken på ledningarna, innan vi ens hann börja. Hmmz?

Ny övergripande inspektion: fler repmärken, sönderköttad fogmassa, etc etc. Någon har /definitivt/ varit här och rotat innan, och det försvårar saker ytterligare: nu vet vi inte längre om det handlar om ett rent elektroniskt fel, eller om felet beror på att någon av misstag råkat sabba nånting. Oavsett vilket så är målet att få liv i enheten igen, men svårighetsgraden hade nu ökat ett antal magnituder.

Fick loss lacken på vian, kontinuitetsmätte och fick därmed kvitto på att regulatorns ”input” gick dit. Gött mos. Fortsätter att följa ledningen, hamnar i en Drain på en MOSFET, vilket innebär att det någonstans finns en annan regulator som styr MOSFET, för att styra ”input” på den regulatorn som undersöktes.

Facepalm. Facemelt.

Bit ihop och kom på en idé: styrsignalen (Gate) till MOSFET kan vi strunta blankt i så vi fokuserade på Source och följde denna. Aha, matad från en likriktare. Nu börjar det likna något. Bakåt från likriktaren hittades en drossel, och bakom denna hittades…inte ett skvatt, annat än brännmärkena som tidigare nämndes. Målet är nu nära; den bortflugna komponenten är första anhalten innan strömmen kommer in i drosseln. Komponenten är orsaken till att displayen är stendöd. Kan det vara så enkelt? Byt ut den och allt funkar? Men: vad är det för komponent? Finns inga spår mer än röken, och kretskortet är inte märkt.

Här kom erfarenheten till pass: footprinten (utseendet på lödöarna) matchar en diod i SMC-kapsel. Diod i SMC-kapsel matchar läget där vi hittade footprinten. Det är med andra ord stor sannolikhet att det ska sitta en SMC-diod här. Vi har dock inte specifikationerna, så en SMC som klarar 5A fick duga för det var det enda som fanns i lager. Löd dit dioden, koppla in 24V och…LÅNG NÄSA. Hände inte ett skvatt på displayen, men labbaggregatet rapporterade 500mA förbrukning vilket tyder på en (alldeles för) hög aktivitet i elektroniken. Det är på nivån ”kortslutning nånstans”.

Mätning på alla regulatorernas ”output”. De två nära strömintaget matade ut 5V respektive 2.8V, vilket är normalvärde för standardelektronik respektive FPGA/CPLD-kretsar. De två regulatorerna längst bort matade ut 1V respektive 0.3V, vilket är väldigt ostandard och nästan irrationella värden. En titt på kretskortet visar att det sitter minst tre stora BGA-kretsar, så dessa konstiga spänningsnivåer hintar om att något är /väldigt/ fishy.

Löd loss regulatorerna och mät runt lite för att se vad som hittas och inte. Området där ena regulatorn, den med 0.3V ut, satt har 0.2 ohm mellan Vcc och GND, vilket är kortslutning. Som referens hade den andra bortåt 200 ohm, så regulator #3 är där allt fuffens händer.

Här plöjdes det ner närmare tre timmar på att hitta vad sjutton det är som är kortslutet, och lång historia kort: en mikrocontroller (Lynx 3DM8) i BGA-kapsel har en intern kortslutning. Där och då var det ridå, för även om kretsen som sådan går att byta kan programkoden från den gamla inte flyttas över utan det är något som enbart tillverkaren eller deras serviceverkstäder kan göra.

Lite trist slut på en saga som var ofantligt lärorik från början till slut, men som alltid: man kan inte vinna jämt. Däremot är man garanterat förlorad om man inte ens försöker.

Kategorier
Reparation

He-Va RDS

Ägaren sade: ”Skärmen till min såmaskin är randig och går inte att använda”

Tillverkaren sade: ”Den där skärmen går inte att laga, du får köpa en ny styrbox”

Verkstan sade: ”Håll min ostmacka”

Kategorier
Reparation

Röntgen i taxin

För de allra svåraste felsökningarna gäller det att – trots frestelsen – inte kasta in handduken för tidigt. Istället får man anlita proffshjälp i form av den lokala tandläkaren som är vänlig nog att låna ut sin röntgenmaskin. Då får vi en bättre överblick vad som pågår i kretskortets mellanlager, och därmed en chans till att kunna hitta avbrottet som stoppar denna motorstyrning till en mjölktaxi från att fungera.