Kategorier
Reparation

Bogballe Calibrator 2003, spänningsfel

Ett välkänt ansikte gästar verkstan: Bogballe Calibrator 2003, med ett inte lika välkänt fel: enheten varnar för överspänning (22.7 volt) när matningen är helt korrekt (12 volt).

Det enda vi har att gå på är en hypotes som inte ens är verklighetsförankrad, utan baserad på det vanligaste sättet att mäta spänning på, nämligen med en spänningsdelare som går till en A/D-omvandlare inne i processorn.

Svårast i världen är att hitta denna spänningsdelare, om den ens existerar, bland alla myriader av resistorer som finns på kretskortet. Efter hittills 80 minuters försök är resultatet lika med badboll, och det finns ingen som helst röd tråd att greppa någonstans.

Svårt var ordet, sa Bull, men vi ger inte upp riktigt än.

Kategorier
Reparation

Krone Combipack 1250

Kvällens kluring blev en Krone Combipack 1250 som inte längre vill kommunicera med styrenheten. Vi hittade en MAX202 med mycket oxid på benen och detta blev den huvudmisstänkte.

Men med den som startpunkt gick vi bakåt i labyrinten för att hitta vägen till inkommande 12V, och på den vägen upptäcktes en massa fuffens. Bland annat hittades en kyrkogård i form av en regulator där alla elektroner låg stendöda, inte ett livstecken.

Dessutom hittades ett rave-party i form av en PWM-stepdown där det var fullt ös bland elektronerna, men på helt fel spänningsnivå eftersom de flesta – alla! – verkade ha sniffat lite för mycket på all oxid som låg i stora högar.

Oxid är ett ständigt ökande problem i elektronernas samhälle. Istället för torra miljöer söker sig elektronerna till de lite mörkare områdena med överflöd av oxid, och det blir lavineffekter i form av stor åverkan som följd.

För att röja upp i detta elände krävs nu att jämna de oxidskadade områdena med marken. Existerande regulatorer och kommunikationskretsar måste tas dän helt för att säkerställa att ingen oxidering finns under dem. Detta gjordes inte idag, men det står näst på schemat efter att ägaren fått säga sitt.

När all oxid är borta och när alla angripna kretsar är bytta finns det förhoppningsvis en chans att denna Krone åter får sätta på sig kronan och regera på tronen.

Fortsättning följer.

Kategorier
Reparation

CTC, TMC, JBC

Efter en hektisk vecka med mestadels svåra reparationer är det dags att varva ner och samla kraft inför nästa, då minst två planerade akutobjekt anländer från norra änden av landet.

Veckan som gått bjöd bland annat på följande (i samma ordning som bilderna): död reläbox, död displaycontroller till TMC, halvdöd styrgrunka till CTC, glappig display till JBC, defekt styrgrej till en ryktborste, samt en död box till en Magnascale (som vi fick kapitulera helt på).

Samtliga grejer var helt okända för undertecknad, vilket är positivt i bemärkelsen att då tränas de grå extra hårt, men ibland kan det vara bekvämt med kända grejer så att rutinerna kan vässas.

Ett av akutobjekten som kommer i veckan är en Ponsse Opti-5, datortypen som reparerats säkert 20 gånger här och som numer kan utföras i sömnen. Denna har dock en rejäl knorr på sig: någon annan har försökt reparera den, med katastrofresultat (fler / värre skador på slutet än i början av reparationen). Bilder på skadorna mailades hit igår fredag, och givet de synliga skadorna kan det sägas att det krävs lite av ett mirakel för att få bukt med det där.

I övrigt verkar nu vårbruket ha dragit igång hos de flesta lantbrukare, vilket är glädjande. Äntligen går det att beskåda färgglada traktorer ute på åkrar igen, rattade av de personer som ser till att vi får mat.

Glöm inte att vara rädda om våra lantbrukare. Handla svenskt!

Kategorier
Reparation

Rauch Axis

Det kom in en Rauch-enhet tidigare under våren. Den hade blivit fuktskadad efter att ha stått ute och ville inte längre vara med i leken.
 
Efter 90 minuter djupdykning bland elektronerna lyckades vi fortfarande inte komma underfund med hur den ska strömsättas. Matning in på + och – men allt var livlöst. Den gäckade alla totalt, så den fick stå i skamvrån ett tag medan undertecknad processade fram hur fortsättning kan ske.
 
Nya tag togs härom dagen men resultatet var detsamma; enheten vägrar att starta, trots otaliga tjuvkopplingar och minst tre sorters by-pass. Den virtuella skylten ”JAG VILL INTE!” hängde framför, och handduken var redo att kastas in.
 
Precis när enheten skulle skruvas ihop upptäcktes på baksidan av panelen att flexkabeln, som går till frontknapparna, ser ut att sitta i en sockel. Om den sitter i en sockel betyder det att det sitter ett kretskort där, vilket det normalt inte gör på frontpaneler med tryckta ledningsbanor (på plast). Vi chansade och pillade upp ena hörnet på fronten för att se om nåt fanns där.
 
TITTUT: Där fanns det minsann ett kretskort, och där syntes tydliga fuktskador; begynnande rost på skruvar och ärg på kretskortet. Letade då upp power-knappen för att kontinuitetsmäta den, men helt utan resultat. Följde ledningsbanan i mikroskop men inga avbrott fanns. Vafan?
 
Ny vända i mikroskopet. Centimeter för centimeter följde vi banan, tills vi hittade ett ställe med lite orange färg. Fram med skrapan för att ta bort lacken, och BOOOOM: där var det avbrott! Inte ett, inte två, utan fyra avbrott på hela ledningen, helt osynliga för blotta ögat.
 
Fram med kynar-tråd, skarva en ledning mellan knappen och sockeln, mata enheten med lite spänning, tryck på knappen, och … l-i-v-s-t-e-c-k-e-n!
 
När knappen släpptes så försvann livstecknena, och inget hann dyka upp på skärmen. En titt på skärmen i mikroskopet avslöjade ett par skuggor som kan ha med fukt att göra. Har det kommit in fukt är skärmen helt körd och måste bytas, men det finns också en tänkbar möjlighet att enheten stänger av sig själv för att det inte finns någon maskin att kommunicera med. Ägaren beslöt därför att chansa, så enheten är nu på väg tillbaka och vi biter naglarna fram till testresultatet dyker upp.
 
Preliminär bedömning är att det är 50-50 att det funkar, men det återstår att se.
Kategorier
Reparation

Fuktskadad McHale

Fuktskadad elektronik innebär nästan alltid en rejäl utmaning. Så blev det även med denna McHale som stått länge i ett fuktigt plåtskjul, även om den klassiska ärgen inte är fullt synlig.

En vända i mikroskopet på alla kort avslöjade att det mesta såg ok ut, men när vi lyfte ur EPROM-chippen ur socklarna gick det att beskåda rätt läskiga grejer. Några vändor med kynar-tråd och alla de uppenbara avbrotten åtgärdades.

Sen till själva funktionen; enligt uppgift ska skärmen alltid vara igång och visa siffror, men i läget ”auto” blir hela enheten strömlös: spänningen till regulatorn försvinner nästan direkt trots att den ska finnas kvar. Här kommer det krävas en hel del gnuggande av de grå för att komma underfund med vad som gått snett.

Eftersom det är fuktskador inblandat kan precis vad som helst ha gått snett, så det blir VM i mikroskop kombinerat med oscilloskopet för att lista ut var elektronerna begår harakiri.