En CommandCenter landade på bänken. ”Funkar som den ska, men slocknar efter 40 sekunder”, hette det, och ”går att starta när den kallnat”. Klassiskt värmerelaterat fel.
Skruvade isär allt och började med att försöka lista ut var matning och tändsignal kommer in. Detta var viktigt, för utan att bänktesta enheten skulle det inte finnas en chans att hitta någon värmekälla från en kortslutning.
På med spänning, se enheten starta upp utan problem (precis som ägaren sagt). Värmekameran ryckte inte ens på ögonbrynet, allt såg fint ut. Efter dryga minuten slocknade skärmen, precis som ägaren sagt, men fortfarande inget iögonfallande i värmeväg.
Helt livlös var dock inte enheten; skärmen visade några streck (svåra att se, men ett vältränat öga missar dem inte) och strömförbrukningen låg på 260mA. Allt stängdes av och vi begick lunch medan enheten kallnade.
Ny uppstart efter lunch men skärmen var becksvart. Något stämmer inte här. Skulle den inte starta när den kallnat ett tag? Hypotesen om värmerelaterat problem började tyna bort, för här är det något annat fuffens på gång.
Dryga timman bollandes fram och tillbaka med olika teorier gav inga resultat.
Enheten är ganska komplicerad: en FPGA, MCU, SRAM och EPROM iblandat. Alla dessa med var sin klockkristall, med helt olik frekvens. Kanske är det någon av dessa kristaller som råkat ut för något så att firmware fastnar?
Oscilloskopet drogs igång och proben sökte sig till den benet på den första kristallen. En fin klocksignal med en periodtid på 68 nanosekunder syntes på skärmen, och enheten ploppade då igång. Proben släpptes, enheten slocknade men klocksignalen syntes fortfarande på oscilloskopet.
Vafan error?
Halvtimman påtande med mätinstrument senare uppdagades den allra värsta sorten av intermittenta fel; mikroavbrott inuti kretskortet. Bensvåra att hitta, stört omöjliga att reparera.
Vi märkte att om kretskortet deformerades lite, med ett avstånd på någon millimeter, fungerade allt tipptopp. Men hur sjutton ska man få till en sådan deformation på ett område som ligger upp-och-ner inuti ett chassi, där det inte går att se sagda deformation när chassit stängs, och utan att det blir en sådan deformation så att något skadas?
De grå började jobba. Ögonen vandrade runt under tiden, och fick syn på en bit hård skumplast. Förpackningsmaterial, inte fullt så solitt som cellplast men mycket hårdare än bubbelplast.
Klipp-klistra två remsor, epoxylimma dem mot chassit på rätt ställe, skruva fast kretskortet och inse att det faktiskt böjer sig någon millimeter av plasten, och testkör sen enheten utan att den stänger av sig på över en timma. Win.
Den stora jokern var om plasten skulle vara tillräckligt rigid för att absorbera vibrationerna från traktorn samtidigt som den behöll deformeringen på kretskortet.
Ägaren testade i torsdags fram till idag, och meddelade ”Inga som helst problem, har inte slocknat en gång”.
Lite återanvänd skumplast gjorde att ägaren slapp punga ut femsiffrigt för att köpa en ny enhet. Vad säger vi om det?
Challenge completed!
