Kategorier
Reparation

Volvo L50c

Volvo L50c (årsmodell ’96) med grava oxidationsskador under en av kontakterna. Oxideringen var så långt gången att 50% av ett stift hade bokstavligt talat ruttnat bort. Kontakten är en specialvariant designad av Volvo själva, så att hitta en ny kontakt var bara att glömma.

MacGyver-lösning: dra ur det halvruttna stiftet och slipa bort all oxid. Leta upp en 0.5mm grov, enkardelig, kopparkabel och löd fast den på stiftet. För tillbaka stiftet in i kontakten, sätt tillbaka kontakten på kretskortet, och löd fast hela klabbet.

Kontinuitetsmätning på oxidstiftet med en annan känd punkt på kretskortet för att säkerställa funktionen, och därefter är det klart.

Kategorier
Reparation

Combimax 1371

Det kom in en lurig rackare imorse; ett styrkort till elpatroner (Combimax 1371). Fortfarande semester (veckan ut) men det kliade i fingrarna så ett undantag gjordes här.

Transformatorn (18V ut) var lite knasig men rättades till. Därefter mättes ca 19V upp, och denna spänning sjönk sakta men säkert och det luktade bränt, men ingen rök syntes. Upp med FLIR och hoppla; det gick att koka te på en relädrivare (ULN2001).

Ett dyk i bra-art-ha-lådan och vi hittade en påse med fabriksnya ULN2004. Oklart om dessa passade så det blev till att läsa databladen, som sa ”funkar kaniners som ersättare!”.

Lödde loss 2001, lödde dit 2004, testkörde, och spänningen höll sig på de förväntade 26 volten. Inget spänningsfall, ingen brandlukt, och FLIR gav tummen upp.

Nu inväntar vi bara svar från ägaren för att se om kortet funkar ute i Verkligheten också. Under tiden begår vi långhelg och är tillbaka på tisdag.

Kategorier
Reparation

Ålö lastarspak

En Ålö lastarspak kom in med felbeskrivningen ”funktion 3 har slutat fungera”. Ett samtal till ägaren och vi blev informerade om att funktion 3 innebär ”håll inne andra tumknappen på spakens vänstra sida, och rör spaken sidleds”. Den beskrivningen gjorde att vi kunde smalna av sökfältet rätt rejält, så spaken skruvades isär i atomer för att de vad som stod på.

Spaken och tre knappar sitter i samma fysiska paket, men de är helt separerade elektriskt. Själva spaken går direkt till ett kretskort i själva spakchassit, medan knapparna går till ett mindre kretskort på samma del som spaken.

Primära hypotesen här var att knapparna lagt av rent fysiskt, vilket innebär att det isåfall skulle bli svårt att kontinuitetsmäta dem direkt på kontakten. Spaken demonterades efter en hel del klurande (en stark fjäder mitt i gjorde livet surt för alla) så att vi sen kunde ta en titt på knapparna, men direkt märktes något annat: två av de fyra ledarna var avslitna. Oopsy Daisy, liksom.

Kablarna skarvades ihop och hela knapp-paketet kontinuitetsmättes för att se om saker funkar bra. Allt var utan anmärkningar, och troligtvis var detta det enda felet. Först när ägaren testkört allting inkopplat i maskinen vet vi om saken är biff eller om det krävs lite mer handpåläggning.

Här och nu kan vi inte göra mer än att vänta på speditören som hämtar upp paketet för distribution. Därefter dyker vi ner i nästa pryl som står på kö.

Kategorier
Reparation

Triton

Det är svårt att hitta roligare arbeten än de som dyker upp i verkstan; varje dag innebär helt nya överraskningar!

Som här: När det inte går att hitta det elektroniska felet (ett larm triggas när det inte ska triggas) på en 40 år gammal maskin är det bara att kavla upp ärmarna och reverse-engineera hela elektroniken för att få en bättre överblick av hur och var larmet triggas, och den vägen gå baklänges för att hitta orsaken till felet.

Detta är en mycket tidsödande process som inte heller kan ge 100% garanti att felet hittas, men kunden valde att chansa med detta då kostnaden för att kunden ska byta till en modern variant av maskinen ligger på närmare 150k, vilket är för mycket.

För att underlätta arbetet tas ett foto på ovansidan av kretskortet (med alla komponenter) och ett foto på undersidan (med alla lödningar). Undersidan spegelvänds i X-led och i ett ritprogram (Gimp) läggs de två bilderna på varandra, för att på så sätt kunna se komponenter och alla ledningar till denna på en och samma gång.

Ingen perfekt lösning, men det går fortare än att sitta och vända kretskortet stup i kvarten.

Kategorier
Reparation

Lännen 6300CE

Denna display, till en Lännen 8600CE, var kolsvart och ägaren undrade om den kunde väckas till liv igen. Defekta displayer är vardagsmat, men oh boy; den här rackaren gav en utmaning som fick nackhåren att bli gråa.

Det var såhär att när enheten kom in var det dags att skruva isär den för att i sedvanlig ordning få en överblick om vad vi har att göra med. Dokumentation fanns, som vanligt, inte men ägaren hade av någon anledning skrivit ”24V” och en pil mot kontakten. Det var dock inte entydigt var pilen pekade, och att trycka in 24V på fel stift kan få katastrofala följder, så vi fick börja med att lista ut var matningen kommer in (läs: dubbelkolla att markeringen är korrekt). Hellre säker än ledsen.

Jordpinnen var lätt att finna, men matningen var inte lika lätt. Vi stötte dessutom på patrull direkt när det fanns tydliga rökmärken på kretskortet nära en komponent som…inte längre fanns. Den hade helt enkelt gått upp i rök och det försvårade saker, för nu kan vi inte bara trycka in 24V med ett stort avbrott på vägen. Om komponenten hade något med matningen att göra eller inte gick inte att veta här i detta nu.

Med knuten näve i fickan ändrades planen; vi börjar bakifrån, alltså där det är bekräftat att det ska finnas 5V och sen gå steg för steg utåt där det ska finnas 24V. Lång näsa direkt: det fanns fyra regulatorer på kretskortet, ingen av dem hade en fix utgång (5V, 3.3V, etc) utan alla var av typen ”adjustable”. Rent konkret innebär det att komponenter på kretskortet hjälper till att ställa in hur hög utspänningen ska vara. Fyra regulatorer, fyra olika utspänningar, fyra olika utfall.

Där och då var det bara att dyka ner i smeten. Leta upp regulatorernas datablad, leta upp vilken pinne som är ”input”, och därefter följa denna baklänges så långt det går. En av dem gick till en via som satt mellan två elektrolytkondingar. Upp med mikroskopet för att skrapa bort lacken (för att kunna kontinuitetsmäta) och, in your face: repmärken på kretskortet. Repmärken på ledningarna, innan vi ens hann börja. Hmmz?

Ny övergripande inspektion: fler repmärken, sönderköttad fogmassa, etc etc. Någon har /definitivt/ varit här och rotat innan, och det försvårar saker ytterligare: nu vet vi inte längre om det handlar om ett rent elektroniskt fel, eller om felet beror på att någon av misstag råkat sabba nånting. Oavsett vilket så är målet att få liv i enheten igen, men svårighetsgraden hade nu ökat ett antal magnituder.

Fick loss lacken på vian, kontinuitetsmätte och fick därmed kvitto på att regulatorns ”input” gick dit. Gött mos. Fortsätter att följa ledningen, hamnar i en Drain på en MOSFET, vilket innebär att det någonstans finns en annan regulator som styr MOSFET, för att styra ”input” på den regulatorn som undersöktes.

Facepalm. Facemelt.

Bit ihop och kom på en idé: styrsignalen (Gate) till MOSFET kan vi strunta blankt i så vi fokuserade på Source och följde denna. Aha, matad från en likriktare. Nu börjar det likna något. Bakåt från likriktaren hittades en drossel, och bakom denna hittades…inte ett skvatt, annat än brännmärkena som tidigare nämndes. Målet är nu nära; den bortflugna komponenten är första anhalten innan strömmen kommer in i drosseln. Komponenten är orsaken till att displayen är stendöd. Kan det vara så enkelt? Byt ut den och allt funkar? Men: vad är det för komponent? Finns inga spår mer än röken, och kretskortet är inte märkt.

Här kom erfarenheten till pass: footprinten (utseendet på lödöarna) matchar en diod i SMC-kapsel. Diod i SMC-kapsel matchar läget där vi hittade footprinten. Det är med andra ord stor sannolikhet att det ska sitta en SMC-diod här. Vi har dock inte specifikationerna, så en SMC som klarar 5A fick duga för det var det enda som fanns i lager. Löd dit dioden, koppla in 24V och…LÅNG NÄSA. Hände inte ett skvatt på displayen, men labbaggregatet rapporterade 500mA förbrukning vilket tyder på en (alldeles för) hög aktivitet i elektroniken. Det är på nivån ”kortslutning nånstans”.

Mätning på alla regulatorernas ”output”. De två nära strömintaget matade ut 5V respektive 2.8V, vilket är normalvärde för standardelektronik respektive FPGA/CPLD-kretsar. De två regulatorerna längst bort matade ut 1V respektive 0.3V, vilket är väldigt ostandard och nästan irrationella värden. En titt på kretskortet visar att det sitter minst tre stora BGA-kretsar, så dessa konstiga spänningsnivåer hintar om att något är /väldigt/ fishy.

Löd loss regulatorerna och mät runt lite för att se vad som hittas och inte. Området där ena regulatorn, den med 0.3V ut, satt har 0.2 ohm mellan Vcc och GND, vilket är kortslutning. Som referens hade den andra bortåt 200 ohm, så regulator #3 är där allt fuffens händer.

Här plöjdes det ner närmare tre timmar på att hitta vad sjutton det är som är kortslutet, och lång historia kort: en mikrocontroller (Lynx 3DM8) i BGA-kapsel har en intern kortslutning. Där och då var det ridå, för även om kretsen som sådan går att byta kan programkoden från den gamla inte flyttas över utan det är något som enbart tillverkaren eller deras serviceverkstäder kan göra.

Lite trist slut på en saga som var ofantligt lärorik från början till slut, men som alltid: man kan inte vinna jämt. Däremot är man garanterat förlorad om man inte ens försöker.