Kategorier
Reparation

Delaval VMS

Det kom in en akutjobb i form av en styrpanel till Delaval VMS (mjölkrobot) där touchen gett upp, så det var bara att kavla upp ärmarna och dyka ner.

Det första vi upptäckte var att varenda kondensator hade svällt, vilket är ett säkert tecken på att det är något fuffens på gång. Vi bytte därför ut varenda en innan vi ens gav oss på något annat. Därefter blev det en inspektion av touch-glaset, vilket – utöver en del smuts – var fruktlöst. Inga sprickor någonstans, ingenting som ens påminner om att något är defekt. Försiktigt antog vi att touch-glaset som sådant är intakt och därmed inte felkällan.

Blicken gick sen mot touchens styrkort (nere t.v). Inte ens där syntes några skador, vilket gjorde att hela jobbet blev plötsligt jättesvårt; touchen funkar inte, men vi kan inte utesluta vare sig styrkortet eller touch-glaset. Touch-glas är i princip unobtanium och nästan omöjliga att få tag på, då det inte finns någon vettig standard bland dem, så det enda vi faktiskt kunde ge oss på en i-blindo-reparation var på styrkortet.

Styrkortet hade tre kretsar: en processor, ett RS232-interface och en spänningsövervakare. Processorn, som har programkod i sig, går inte att byta (eller ja, GÅR gör det, men programkoden går inte att få ut). Kvarstår gör då ett byte av övervakaren samt RS232. Sagt och gjort.

Testkörning startar skärmen, som (fritt från minnet) visar texten ”No cameras connected”, och sen satte den sig i strömsparläge. Därmed kunde touchen inte testköras. Verdammt. Enda att göra i detta läge var att skicka tillbaka till ägaren som själv får testa när allt annat är ikopplat.

Ägaren ringde dagen efter och sa att touchen tyvärr inte fungerade, chansningen gick därmed inte hem. Han sa att han fått låna hem en annan enhet som de kör med så det var inte längre akut. Där och då kom en idé: om man byter de båda touch-korten i skärmarna så går det att få reda på om det är styrkortet som gett upp (felet flyttas från skärm 1 till skärm 2) eller om det är touch-glaset (felet stannar kvar i 1).

Igår eftermiddag kom ett samtal där det efterfrågades hur de skulle gå tillväga för att byta, och exakt vad vitsen med det hela är. Efter förklaringen kom ett ”vi testar och ringer tillbaka om vi kör fast”. Imorse kom samtalet, och tankarna kretsade kring ”det funkade inte”.

Döm då till den enorma förvåningen när BÄGGE skärmar funkar bra efter att de båda styrkorten bytt plats!

Riktigt hur det där gick till går inte att svara på, men den bästa gissningen är att det på något sätt varit glapp i touchens anslutningskabel och att det rättades till när de bytte korten. Det är dock ändå lite märkligt eftersom samma kabel drogs ur / sattes i flera gånger när den låg här på arbetsbänken.

Det är inte ofta vi slår två juver i en smäll men när det väl händer är det bara att tacka och ta emot. Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Not great, not terrible!

Frätskador från läckande kondensatorer syns mer tydligt när de tas bort. Ta en titt på C9, C11, C15 samt C38 (de runda cirklarna i mitten), och iakttag särskilt de två hålen (fyrkant samt cirkel) i varje.

Cirklarna, katoderna, går till jordplan medan fyrkanterna är kondensatorns anod (pluspol). Anoderna är mycket mer angripna än katoderna då det finns mindre mängd koppar i anslutning. C15-anod är skräckexemplet: helt sönderoxiderad och har fått ett avbrott.

Kondensatorer är lite som batterier; det är inte frågan om ”ifall” de kommer läcka, utan ”när”. Upptäcks läckaget i tid går det att åtgärda med en ostmacka i ena näven, men pågår det för länge kan det resultera i katastrof i form av obrukbart kretskort eller en svindyr reparationskostnad.

I detta fall, i kretskortet till en Permobil, blev det något av ett mellanting; frätan är inte katastrofal, men heller inte ostmacketrivial att fixa.

Not great, not terrible!

Kategorier
Reparation

Rullstolsramp, buss

Årets hittills svåraste jobb dök upp förra veckan, i form av ett styrkort till en rullstolsramp på en buss. Enligt uppgift finns inte företaget – som tillverkade/supportade dessa kort – längre kvar i Sverige, utan det var kontakt med Italien som gällde för att få det utbytt med en stor tidsspillan och krångel på köpet.

Kunden slog en signal till verkstan och hörde om det var något som gick att laga. Utseendemässigt sett såg kretskortet ut att bli en enkel historia, så absolut; kom hit med det.

Det där med en enkel historia fick ätas upp ett par gånger, för kretskortet bjöd på en kaskad av olika överraskningar. Den första gällde strömsättningen av kortet, det var inte bara att plugga i 24V och sen var allt bra. Nej, då det sitter i en buss och dessutom ska lyfta upp en människa är det en hel drös med säkerhetsfaktorer med i leken. Många givare ska säga sitt: dörren ska vara öppnad, fjärrkontrollen måste vara ikopplad, matning måste finnas, och så vidare. Allt detta för att det sitter rätt starka motorer i rampen, och om de skulle få för sig att börja snurra vid fel tillfälle kan det få katastrofala följder.

Alla dessa säkerhetsgrejer gjorde iallafall att kortet inte gick att starta hur som helst, så det fick bli en vända ut till kunden för att mäta saker på plats för att se vilka givare som ger vad, och var. När det första steget var avklarat som kom nästa kluring: styrkortet använder sig av två helt separata jordsignaler. Utan vetskap om detta kopplade vi in 24V på ”+BAT” och 0V på ”-BAT”. Logiskt och bra, men det straffade sig direkt: ”-BAT” var fel sorts jord, med följden att labbaggregatet matade en kortslutning, med följden att vi trodde det var en komponent som var kortsluten. En timmas felsökning senare kom vi underfund med att det /finns/ ingen kortsluten komponent, det var bara fel jordpunkt!

När den biten hade klarats av var det dags att dyka ner på djupet för att ta reda på varför startrelät inte drog. Lång historia kort så krävde det relät en 24V-signal från en givare som sitter på bussens dörr. Om dörren inte är helt öppen och säkrad så kommer det aldrig 24V, och relät drar aldrig. Säkerhetsgrej, med andra ord. När vi kommit förbi den biten så var vi fast i nästa utmaning: en optokopplare, som känner av när reläet är draget, såg ut att vara ur funktion för nästa steg / säkerhetsspärr på kretskortet uppnåddes aldrig. Lättfixat: beställ hem 8 nya optokopplare och byt allihop.

Lång näsa, IGEN, för felet kvarstod efter bytet!

Frustrationen började tillta och tankarna blev många: Varför tusan bråkar kortet? Vad är fel? Vad har vi missat? Medan huvudet vände på alla stenar var labbaggregatet fortfarande igång, och då kom ett nytt symptom: det bubblade under en kontakt på kretskortet. Ja, det /bubblade/. Bubbel brukar innebära att det finns vätska och att det finns värme. En titt på kontakten hintade om att några pinnar hade ärgat, men det var allt. Normal mängd ärg, inget att dra en hög växel på. Baksidan av kretskortet under kontakten var ren och snygg, ingen hint om nånting där heller.

Nåt är lurt, men mig lurar man inte så hela kontakten löddes loss, och där uppdagades en rejäl frätskada. Guck och klägg överallt mellan kretskort och kontakt. Tacka tusan för att det bubblade, för sådär ska det inte se ut. Efter 1.5h under mikroskopet var frätskadan lagad och kontakterna utbytta. Ny testkörning, men kortet funkade bara nästan, bara ”lite sådär”, så det var tveksamt om lagningen blivit lyckad. Men nu var alla idéer tömda och det kan egentligen bara ha varit frätskadan som orsakat allt, optokopplarna var bara en bieffekt av det där, men det gick inte att bekräfta den hypotesen på bänken. Enda möjligheten var att åka ut till kunden och testa kortet på plats.

Lång historia kort: det lyckades. Det /var/ frätskadan som orsakat allt, och det här var första gången en buss (eller iallafall en del av en buss) blivit reparerad här. Drygt 5h av hårslitning gav till slut resultat, och det var inte ett öga torrt i bilen vägen tillbaka till verkstan efter testkörningen.

Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Överum CD 5406

Detta är styrkortet till en Överum CD 5406 (kombi-jet) som råkade ut för en smärre brand av okänd anledning. En handfull komponenter fick sätta livet till och fler än tre ledningsbanor hade brunnit av. Som grädde på moset gick många av ledningsbanorna parallellt under reläer och komponenter, så vi fick riva loss säkert en fjärdedel av allt på kortet bara för att få en hint om vad banorna anslöt.

0.5mm magnettråd och smältlim bistod vid reparationen av ledningsbanorna, medan de numer pulviserade brandoffren inväntar sina ersättare via DHL. Först när dessa satts fast går det att någon sorts hint om reparationen blivit lyckad – eller är på väg att bli – men i nuläget är det bara att rulla tummar som gäller.

Kategorier
Reparation

Ponsse Opti-5

Det kom in en Opti-5, vilket är en dator till en skogsmaskin Ponsse, för två veckor sedan. Datorn var mer eller mindre halvdöd, och det var läge att lista ut varför. Idag meddelade ägaren att allt funkade prima, vilket gör att vi kan kryssa av den tredje Ponsse-maskinen som har reparerats i verkstan sen augusti.

Denna gång beslöts det att filma allt, verkligen allt, från början till slut. Från det att chassit skruvas upp, till felsökning, till reparation, till testkörning. Rubb och stubb, således.

Här finns därför en 2.5h lång video att beskåda, nästan helt oklippt. Ofrivilliga harklingar och momentet där mikrofonen fick spader togs bort, samt när en kund ringde mitt i och behövde hjälp, men i övrigt finns allt med.

Inga hämningar, bara jakt på fel!