Kategorier
Reparation

Reningsverk i Norge

Dagen före midsommar, vad kan gå fel?

Svar: ett reningsverk i Norge.

Strömstad ringde imorse. Nåt med vatten hade pajat, för det hade hänt något så att 400V kom in i nåt som egentligen ville ha 230V. Detaljerna var lite oklara, men det sades vara synliga skador på elektroniken.

Runt 12 dök det upp en norsk kvinna med prylen i fråga och ger lite mer info om vad prylen gör: ”rengöring av sjö-vann”. ”Till konstbevattning?”, ”Nej, till  dricksvatten”.

Akut gånger femhundra, med andra ord.

Gick till arbetsbänken, tryckte på delete-knappen och dök sen ner i boxen. Som gissat hade en kretskortstransformator blivit grillad. Rejält. Så även en 10A PCB-säkring. Säkringen fanns i lager, men inte transformatorn. Det blev då turbofart till Överby och handla den minsta trafon som fanns på Kjell & Company samt en IP66-box. Sen hem till verkstan, sätta sig i MacGyver-läge och därefter trolla med knäna, för transformatorn hade fel formfaktor.

Allt detta medan norskan satt och väntade i bilen på parkeringen, så stressnivån låg på Jupiter och fokus var skarpare än den mest välslipade diamanten.

Till slut blev allt klart och redo att provköra. Norskan – som väntat bortåt två timmar – bjöds in till verkstan inför den första testkörningen; det var vinna eller skamvrån som gällde.

Facit: win.

Tummen upp, och sen blev det plattan i botten hem för hennes del; nu kan folk få dricksvatten igen.

Kategorier
Reparation

Kverneland 7664

Med bara sju arbetsdagar kvar (idag inkluderat) innan semestern så regnar det in akutjobb. Här är ett av dem: en Kverneland 7664 som inte mådde så bra men efter lite kärlek och omsorg visar nu skärmen information igen.

Och vi hoppar på nästa i akuthögen.

Kategorier
Reparation

6kW fullt blås

Fordonselektronik bjuder oftast på extra utmaningar.

Här är en styrbox med ett kretskort fastlimmat direkt mot ett aluminiumchassi, och för att ens kunna göraven felsökning måste de båda separeras.

Turligt nog finns det numer en maskin som kan hjälpa till med den biten; 6kW fullt blås i några minuter får upp värmen tillräckligt för att limmet ska släppa, och därefter går det — i teorin — få loss kretskortet för undersökning.

Kategorier
Reparation

Frekvensriktare, Kone-hiss

Nån gång per år kommer det in jobb som är såpass stora, komplexa och/eller rent allmänt häpnadsväckande att de förtjänar en egen plats i rampljuset. Idag avslutades ett sådant jobb.

Det var som så att i början på april ringde en företagare som hade en defekt styrbox till nånting. Detaljerna var lite oklara och de framgick inte helt under telefonsamtalet, så det bästa var att helt enkelt åka ut på plats för att göra en allmän koll och eventuellt mäta lite. Efter att ha flåsat upp för fem trappor nåddes ett maskinrum högst upp i ett hus och en bortmonterad styrbox stod på golvet. ”Den är trasig”, hette det, ”och det är en frekvensriktare till hissmotorn som inte hissteknikerna kunde lista ut felet på”.

Hissmotorn. Det var med andra ord dags att för första gången reparera en hiss.

Styrboxen togs med tillbaka till verkstan och monterades isär i atomer för att försöka lista ut hur allt hängde ihop. Frekvensstyrning och trefasmotorer är något jag bara läst om teoretiskt på en utbildning för 6 år sedan, men aldrig kommit i kontakt med i verkligheten. Därför blev det Sherlock Holmes-läge som gällde för denna styrbox, kombinerat med att läsa på om såna här bestar. Naturligtvis finns inga detaljmanualer att tillgå men det finns gott om manualer som förklarar principen. Resten, allt där emellan, var bara att klura ut.

Efter att ha fått en detaljerad felbeskrivning och klurat lite själv kördes första vändan på arbetsbänken. Undersökning av alla komponenter, till det som kallas ”mellanledet”, gav en hint om vad som eventuellt kan fela. Vi bytte trefasbrygga samt 3st IGBT-moduler (en per fas). Det fanns en rimlig chans att någon av dessa säckat ihop, och alla fyra behövs för att kunna klämma ut tillräckligt med kräm till motorn. Allt skruvades ihop och boxen togs med ut till kund.

På det andra besöket fanns det tekniker från Kone på plats. Dessa hade svart bälte i allt som har med hissar att göra, så de fick äran att koppla in den reparerade styrboxen för att se om gissningarna blivit rätt eller om det var dags att ställa sig i skamvrån. Kablar kopplades in, huvudströmbrytaren slogs på, testknapp för ”upp” trycktes in, och…det hände lite grejer; motorn ryckte till några korta perioder, men inget mer och därefter skrek styrboxen ”ERROR” med en knallröd lampa. Frågan är varför.

Vi åkte hem och klurade lite och lyckades hitta en halvtafflig manual på nätet. Där framgick att styrboxen — som inte har någon display — har förmåga att ge ut felkoder om man kopplar ihop den med en serieterminal. Vi körde därför en runda till genom att ta med laptop, RS232-adapter och seriekabel för att få ut information som hintar om vad sjutton det är som felar. I trekvart satt styrboxen med armarna i kors och blåvägrade ge ut någon som helst aktivitet på serieporten. Testade med alla kända och okända kombinationer av baudrate och handskakningsprotokoll, men nej; VILL INTE. Bara att bita i det sura äpplet och åka hem igen.

Nästan två veckor senare, efter det vi kallar för ”passiv felsökning” (hjärnan knäcker problem vid sidan om det medvetna) kom en idé som kan funka. Det var så att till mellanledet hör även ett relä som fyller kondensatorbanken. Detta relä undersöktes på arbetsbänken när styrboxen var på plats men allt på reläet mättes upp med förväntat resultat, alltså helt i enighet med dess datablad, men eftersom det är ett högspänningsrelä så kan/vågade vi inte bänktesta det. Det fanns därför en liten chans att kontaktblecken har fått oxid på sig och förhindrar att ström kan förflytta sig. Detta var det enda vi kunde komma på. Nytt relä beställdes hem, kund kontaktates och vi bokade in en tid för test idag. Sista chansen innan vi får erkänna oss besegrade och handduken kastas in.

Reläet sitter med fyra kabelskor så det krävdes ingen lödning för att få det på plats. Två mejslar var allt som behövdes. Boxen skruvades isär, reläet byttes, boxen skruvades ihop, huvudströmbrytaren slogs till, och sen var det dags för sanningens ögonblick.

Ägaren tryckte på testknappen ”Upp”, som Kone-teknikerna (frånvarande denna gång) gjorde förra gången. Det sa *KLONK* och motorn började snurra som om den hade betalt för det. Båda testknappar för ”upp” och ”ner” trycktes, motorn lydde blint som om den vore en liten schnauzer. Känslan där och då var helt obeskrivlig, men den var helt klart i paritet med känslan som när vindkraftverket reparerades för två år sedan.

Det blev en High Five med ägaren och ett ”tack för utmaningen” innan det var dags att bege sig hemåt.

Fyra kundbesök och 1.5 månad senare: Challenge completed!

Kategorier
Reparation

JCB 870

För ett tag sen dök det upp en displaymodul till en JCB, med beskrivningen ”Syns bara ett litet streck i mittersta mätaren”. Direkt for tankarna till att displayen är kass, vilket vore en mardröm för dessa displayer är Special(tm) och går inte byta mot vilket hopkok som helst.
 
Med kryssmejsel togs de sex skruvarna loss på baksidan och locket kunde lyftas av. Direkt syntes en brandhärd, mitt på kortet. Där har någon haft grillfest utan att bjuda in undertecknad. Allt givetvis inbakat i silikon så en komplett omfattning av skadan gick inte att beskåda i detta första skede, utan kortet skruvades loss för att baksidan skulle bli synlig.
 
Under kortet satt ett kort till, och under detta kortet satt ytterligare ett kort (tillhörande skärmen, men det visste vi inte då). Kort 1 och 2 satt ihop med en kort stump kabel, kort 2 och 3 satt ihop med en fastlödd stiftlist, som hade råkat ut för grav oxidering med massa släppta lödningar och bortslitna lödöar som resultat. Tre kretskort, tripp-trapp-trull: dåligt, sämre, sämst. Här var det bara att kavla upp ärmarna och börja kötta i misären.
 
Den korta stumpen kabel mellan kort 1 och 2 försvårade arbetet så denna löddes loss först av allt. Därefter klipptes stiftlisten på kort 3 loss och viorna rengjordes samt reparerades under mikroskop. Avslitna banor på samtliga sex hål så där blev det VM i patchkabel för att få rätsida på allt. I med ny hållist och kort 3 var därmed klart. Kort 2 fick även det lite patchning och sen en ny stiftlist.
 
Med kort 2 och 3 klara var det dags att dyka ner i brandhärden på kort 1, och där var det inga roliga miner nånstans. Den överdrivna mängden silikon hade på något vänster kapslat in värmen och orsakat en förödelse av sällan skådat slag. Att bara slita loss silikonen gick inte alls, för det satt signalbanor och fan och hans moster fast i det, så det var mikrotång och mikroskop för hela slanten även där.
 
Varför branden startade är oklart, men det stod klart att den mest skadade komponenten (av sju) var en kortsluten Schottky-diod och det är därför rimligt att anta att denna var orsaken. Dioder har en tendens att kasta in handduken när det blir för varmt, och när det blir kortslutning blir det ännu varmare, som skadar dioden ännu mer, och lavinspiralen ner i misären är då ett faktum.
 
Komponenter togs bort och kretskort reparerades innan nya komponenter sattes fast. Fixa och trixa så det blir snyggt igen, och därefter är det bara att hålla tummen för att det fungerar också. Tyvärr måste enheten sitta i maskinen för att kunna testköras, så först när ägaren hämtat och testkört den vet vi om allt gick vägen eller om vi måste vässa färdigheterna ytterligare inför nästa gång.