Kategorier
Reparation

Styrkort till motorgrind

Tripp, trapp och trull är inne på en översyn. Detta är tre (separata) styrkort till en motoriserad väggrind och alla har råkat ut för olika sorters missöde. Kort 1 råkade få 230V in på en 24V-utgång, kort 2 råkade få in 380V (tvåfas) på ingången för 230V (enfas), medan kort 3 sades ha en död 24V-utgång.

Kort 3 hittade vi inga fel på (se bild två) och när ägaren mätte på den ena av de två motorrerna, som kortet styr, visade det sig att den var helkörd. Troligen är det därför kortet sade sig ha 0V på utgången, så vi lade det åt sidan.

Kort 1 och 2, däremot, hade väldigt intressanta skador. Med 380V in så var det dödsstöten för varenda komponent i ingångssteget då dessa var specade till endast 250VAC. Normalt sett ska det bli Hiroshima av en så stor avvikelse i spänningen, men inte en enda komponent visade några tecken på skador utifrån. Internt, däremot… Uj uj uj, det var som att försöka mäta blodtryck på ett bildäck.

I det andra fallet, med 230VAC in på 24VDC, borde det ha synts en total förödelse även där men icke sa Nicke. Reläer och MOSFET utvändigt som att besöka ett kloster; tyst och rent, men invändigt var det som att besöka efterfesten till Ragnarök.

Bortåt 25 komponenter har nu beställts, och innan de har kommit plockar vi fram nästa jobb i högen. Vilket det blir vet vi dock inte just nu.

Kategorier
Reparation

Ponsse Opti-5

Förra fredagen, 22/10, kom det in en förfrågan om en akutreparation av denna numer välkända krabat; Opti-5. Felbeskrivningen löd ”Startar ej. Lysdiod indikerar att allt är OK”, vilket matchar standardfelet på dessa datorer. Material finns hemma, så det var bara för kunden att skicka hit den så fixar vi resten.

Sen är det också som så att de senaste veckorna har präglats mycket av VAB i flera omgångar, och detta började ta ut sin rätt. När alla var sjukfria i söndags var det istället dags för undertecknad att åka på en smäll i form av kraftig huvudvärk och rinnande näsa, vilket var lite av sista droppen och ett tecken på att universum gör allt för att få verkstan på knäna.

Tisdag nästan prick klockan 12 kommer Postnord förbi med Opti-5, vilket är ungefär samma klockslag när Schenker har deadline för att boka frakt. Vi gjorde därför en enorm chansning genom att boka fraktsedel tillbaka till kunden, och därefter rensa hela arbetsbänken för att direkt dyka ner i Opti-5:an.

Med kniven mot strupen skruvades allt isär i atomer för att komma åt felkällan. In med lite spänning för att bekräfta, och ajjemän; det här var standardfelet. På med alla lödverktyg, fortfarande med kniven mot strupen eftersom Schenker kunde dyka upp precis när som helst, och kötta järnet i elektroniken för att få bukt med felet. Ansiktsmasken gjorde sitt jobb, för näsan rann och huvudet snurrade runt, så inget här var särskilt trivialt trots att det var rutinjobb.

Löd fast alla nya reservdelar, testkör, allt OK. Höll på att somna av utmattning, av förkylningen, men med akutjobb är det bara att bita ihop och köra på. Schenker kommer snart, bråttom bråttom.

Rengör kylfläns och på med ny kylpasta. Sprita hela datorn med IPA, invändigt och utvändigt, för att eliminera risken för att en förkylning hänger med hem till ägaren. 15 skruvar kvar tills allt är klart, när det knackar på dörren.

Schenker. Helvete.

Fram med mejsel, skruva som om det vore liv eller död. Sprita mer, sprita allt. Packa varsamt ner hela datorn i samma låda som den kom i (önskemål från kund), skriv ut fraktsedlar, sprita mer, fråga Schenker om hen ville ha IPA. ”Nej, det tar jag hemma sen efter jobbet”. Ok, humor. Skön människa som vänligt nog väntar kvar under kaoset för att få ihop allt, och tar sen med lådan.

Stäng verkstan och däcka i soffan.

Idag fredag, prick en vecka efter första förfrågningen, dyker ett mail upp från ägaren som berättar att datorn har kopplats in i maskinen och allt funkar nu perfekt igen, samt tack för snabb service.

En knuten näve och ett tyst ”Yes!” senare kan vi ge oss en klapp på axeln och ta en välförtjänt helg. Förhoppningsvis blir nästa vecka bättre utan förkylning och annat larv.

Trevlig helg!

Kategorier
Reparation

Delaval VMS

Det kom in en akutjobb i form av en styrpanel till Delaval VMS (mjölkrobot) där touchen gett upp, så det var bara att kavla upp ärmarna och dyka ner.

Det första vi upptäckte var att varenda kondensator hade svällt, vilket är ett säkert tecken på att det är något fuffens på gång. Vi bytte därför ut varenda en innan vi ens gav oss på något annat. Därefter blev det en inspektion av touch-glaset, vilket – utöver en del smuts – var fruktlöst. Inga sprickor någonstans, ingenting som ens påminner om att något är defekt. Försiktigt antog vi att touch-glaset som sådant är intakt och därmed inte felkällan.

Blicken gick sen mot touchens styrkort (nere t.v). Inte ens där syntes några skador, vilket gjorde att hela jobbet blev plötsligt jättesvårt; touchen funkar inte, men vi kan inte utesluta vare sig styrkortet eller touch-glaset. Touch-glas är i princip unobtanium och nästan omöjliga att få tag på, då det inte finns någon vettig standard bland dem, så det enda vi faktiskt kunde ge oss på en i-blindo-reparation var på styrkortet.

Styrkortet hade tre kretsar: en processor, ett RS232-interface och en spänningsövervakare. Processorn, som har programkod i sig, går inte att byta (eller ja, GÅR gör det, men programkoden går inte att få ut). Kvarstår gör då ett byte av övervakaren samt RS232. Sagt och gjort.

Testkörning startar skärmen, som (fritt från minnet) visar texten ”No cameras connected”, och sen satte den sig i strömsparläge. Därmed kunde touchen inte testköras. Verdammt. Enda att göra i detta läge var att skicka tillbaka till ägaren som själv får testa när allt annat är ikopplat.

Ägaren ringde dagen efter och sa att touchen tyvärr inte fungerade, chansningen gick därmed inte hem. Han sa att han fått låna hem en annan enhet som de kör med så det var inte längre akut. Där och då kom en idé: om man byter de båda touch-korten i skärmarna så går det att få reda på om det är styrkortet som gett upp (felet flyttas från skärm 1 till skärm 2) eller om det är touch-glaset (felet stannar kvar i 1).

Igår eftermiddag kom ett samtal där det efterfrågades hur de skulle gå tillväga för att byta, och exakt vad vitsen med det hela är. Efter förklaringen kom ett ”vi testar och ringer tillbaka om vi kör fast”. Imorse kom samtalet, och tankarna kretsade kring ”det funkade inte”.

Döm då till den enorma förvåningen när BÄGGE skärmar funkar bra efter att de båda styrkorten bytt plats!

Riktigt hur det där gick till går inte att svara på, men den bästa gissningen är att det på något sätt varit glapp i touchens anslutningskabel och att det rättades till när de bytte korten. Det är dock ändå lite märkligt eftersom samma kabel drogs ur / sattes i flera gånger när den låg här på arbetsbänken.

Det är inte ofta vi slår två juver i en smäll men när det väl händer är det bara att tacka och ta emot. Challenge completed!

Kategorier
Reparation

Not great, not terrible!

Frätskador från läckande kondensatorer syns mer tydligt när de tas bort. Ta en titt på C9, C11, C15 samt C38 (de runda cirklarna i mitten), och iakttag särskilt de två hålen (fyrkant samt cirkel) i varje.

Cirklarna, katoderna, går till jordplan medan fyrkanterna är kondensatorns anod (pluspol). Anoderna är mycket mer angripna än katoderna då det finns mindre mängd koppar i anslutning. C15-anod är skräckexemplet: helt sönderoxiderad och har fått ett avbrott.

Kondensatorer är lite som batterier; det är inte frågan om ”ifall” de kommer läcka, utan ”när”. Upptäcks läckaget i tid går det att åtgärda med en ostmacka i ena näven, men pågår det för länge kan det resultera i katastrof i form av obrukbart kretskort eller en svindyr reparationskostnad.

I detta fall, i kretskortet till en Permobil, blev det något av ett mellanting; frätan är inte katastrofal, men heller inte ostmacketrivial att fixa.

Not great, not terrible!

Kategorier
Reparation

Rullstolsramp, buss

Årets hittills svåraste jobb dök upp förra veckan, i form av ett styrkort till en rullstolsramp på en buss. Enligt uppgift finns inte företaget – som tillverkade/supportade dessa kort – längre kvar i Sverige, utan det var kontakt med Italien som gällde för att få det utbytt med en stor tidsspillan och krångel på köpet.

Kunden slog en signal till verkstan och hörde om det var något som gick att laga. Utseendemässigt sett såg kretskortet ut att bli en enkel historia, så absolut; kom hit med det.

Det där med en enkel historia fick ätas upp ett par gånger, för kretskortet bjöd på en kaskad av olika överraskningar. Den första gällde strömsättningen av kortet, det var inte bara att plugga i 24V och sen var allt bra. Nej, då det sitter i en buss och dessutom ska lyfta upp en människa är det en hel drös med säkerhetsfaktorer med i leken. Många givare ska säga sitt: dörren ska vara öppnad, fjärrkontrollen måste vara ikopplad, matning måste finnas, och så vidare. Allt detta för att det sitter rätt starka motorer i rampen, och om de skulle få för sig att börja snurra vid fel tillfälle kan det få katastrofala följder.

Alla dessa säkerhetsgrejer gjorde iallafall att kortet inte gick att starta hur som helst, så det fick bli en vända ut till kunden för att mäta saker på plats för att se vilka givare som ger vad, och var. När det första steget var avklarat som kom nästa kluring: styrkortet använder sig av två helt separata jordsignaler. Utan vetskap om detta kopplade vi in 24V på ”+BAT” och 0V på ”-BAT”. Logiskt och bra, men det straffade sig direkt: ”-BAT” var fel sorts jord, med följden att labbaggregatet matade en kortslutning, med följden att vi trodde det var en komponent som var kortsluten. En timmas felsökning senare kom vi underfund med att det /finns/ ingen kortsluten komponent, det var bara fel jordpunkt!

När den biten hade klarats av var det dags att dyka ner på djupet för att ta reda på varför startrelät inte drog. Lång historia kort så krävde det relät en 24V-signal från en givare som sitter på bussens dörr. Om dörren inte är helt öppen och säkrad så kommer det aldrig 24V, och relät drar aldrig. Säkerhetsgrej, med andra ord. När vi kommit förbi den biten så var vi fast i nästa utmaning: en optokopplare, som känner av när reläet är draget, såg ut att vara ur funktion för nästa steg / säkerhetsspärr på kretskortet uppnåddes aldrig. Lättfixat: beställ hem 8 nya optokopplare och byt allihop.

Lång näsa, IGEN, för felet kvarstod efter bytet!

Frustrationen började tillta och tankarna blev många: Varför tusan bråkar kortet? Vad är fel? Vad har vi missat? Medan huvudet vände på alla stenar var labbaggregatet fortfarande igång, och då kom ett nytt symptom: det bubblade under en kontakt på kretskortet. Ja, det /bubblade/. Bubbel brukar innebära att det finns vätska och att det finns värme. En titt på kontakten hintade om att några pinnar hade ärgat, men det var allt. Normal mängd ärg, inget att dra en hög växel på. Baksidan av kretskortet under kontakten var ren och snygg, ingen hint om nånting där heller.

Nåt är lurt, men mig lurar man inte så hela kontakten löddes loss, och där uppdagades en rejäl frätskada. Guck och klägg överallt mellan kretskort och kontakt. Tacka tusan för att det bubblade, för sådär ska det inte se ut. Efter 1.5h under mikroskopet var frätskadan lagad och kontakterna utbytta. Ny testkörning, men kortet funkade bara nästan, bara ”lite sådär”, så det var tveksamt om lagningen blivit lyckad. Men nu var alla idéer tömda och det kan egentligen bara ha varit frätskadan som orsakat allt, optokopplarna var bara en bieffekt av det där, men det gick inte att bekräfta den hypotesen på bänken. Enda möjligheten var att åka ut till kunden och testa kortet på plats.

Lång historia kort: det lyckades. Det /var/ frätskadan som orsakat allt, och det här var första gången en buss (eller iallafall en del av en buss) blivit reparerad här. Drygt 5h av hårslitning gav till slut resultat, och det var inte ett öga torrt i bilen vägen tillbaka till verkstan efter testkörningen.

Challenge completed!